Problemer

Jag har tappat förmågan att stava, skriva och bygga meningar. Till viss del har det att göra med att jag skriver och pratar så mycket engelska på jobbet. Jag glömmer hur man skriver på svenska. Särskriver och har fått för mig att månadernas namn ska skrivas med stor bokstav i alla lägen. Jurf! Jag har blivit min egen värsta stavningsidiot. Hu! Glömmer dessutom ord men har blivit väldigt bra på synonymer. Enklare ord som gör mitt språk mer torftigt. Gräsligt!

Kanhända har det också att göra med det snor som än en gång har börjat samlas i vänster bihåla. Fjärde gången på mycket kort tid. Jäkla skit! Kan man träna ut det, månntro? Eller gråta en låååång stund. Det har jag inga som helst problem med, nämligen.

Eller ska jag kanske ta mig till en doktor efter nyåret. Mm. Tror det!

Oiii! Nu väntar söndagsbilagorna i sängen. Ett korsord om dagen är bra för ... huvet.

Ett nytt år

Idag har jag varit på stan med Kungsholmskompisen. Letade nyårskläder. Åh, vad jag önskar att det var maskerad och inte finkläder som gällde. Hade haft lättare att hitta en hundkostym, 40-talsvåpsdress eller bygga en rymdraketslåda att klättra in i, än att hitta en passande top. Jaja. Nu har jag sett nya PUB. Det var ... fint. Grinade lite när vi fikade på bottenvåningen eftersom vi började prata arbete. Det är som att sätta på en knapp - jag tänker på jobbet och gråter en skvätt. Det är inte normalt! Usch och bort med det!

Så - nya året ska inledas med hjälp av rosenrotstabletter och nya mål. En sak har jag kommit fram till och det är att jag inte är rädd att flytta till nåt annat ställe (land) om det skulle vara där nya grejer dyker upp. Jag kommer inte att söka mig dit, men om nån kastar ett erbjudande på mig så är jag inte rädd för att flytta nån annanstans. Det är ju alltid nåt.

Kanske borde jag plugga nåt? Utvecklas på nåt sätt. Jobba deltid? HAHAHA! Jobba deltid. För mindre pengar och samma arbetsuppgifter. Snacka om att bädda för promenad käpprätt in i väggen.

Jag har i alla fall tagit mig i kragen och kollat jobbmailen. Inget att få ångest över! Väldigt lite i inkorgen. YES! Har kopplat på frånvaromeddelandet också, pjuuh. Då har man liksom frånskrivit sig allt ansvar va?

I morgon ska jag nog gå iväg och träna, sen ska jag träffa amerikakompisen och dricka skumpa i NKs champagnebar. Om de har öppet. Ska köpa några snygga strumpyxor också. Till min sedvanligt svarta utstyrsel som jag hade i garderoben hela långa stunden i provhytter på stan i eftermiddags. Det blir en knälång, ganska tygig kjol med snyggt fall och en svart, lite v-ringad och ganska urringad top med lite rynk från Filippa K som jag köpte på REA för en evighet sen. Har aldrig använt den. Trots att den är väldigt fin. Inte bara på galgen ...

Middagen i morgon. Villaväninnan föreslog att vi skulle ta med ost. HA! Det är som att be ett troll gå ut i solsken. Jag äter inte ost. Jag kan nog köpa det, men det är slöseri med både tid och pengar i mitt fall. Eventuellt kan jag tänka mig hushållsost och tre sorters brie. Nä. Nu blir det nåt annat. Typ kanapéer. Köper med glädje både löjrom och gåslever om det är det vi bestämmer oss för att ta med. Ost? HA!

Jordbro

På TV - Rainer Hartlebs sista (?) jordbrofilm. Bilder från Jordbro pendeltågsstation på försommaren och jag vet precis hur det luktar. Märkligt när minnen väller över en. Härligt på ett sätt!

Men den där pudelfrisyren på flickan i Östersund skippade jag -87. Det är jag väldigt glad för.

Franska besökare

Nä - de kommer inte. Kusinerna från Paris. Det visade sig att mannen i familjen beställt biljetter till den 24 november. Jag tror att alla blev lite besvikna. De tappade lusten helt och avböjde ny betald resa (kusinernas ömma mormor skulle ha betalat). Nu har vi skåpen fulla av julklappar till barn i 7-, 9- och 11-årsåldern. Men jag tror de håller ett tag. Vi ses väl en annan gång.

Ach so.

Käre värld

Mycket kort om Gran Canaria. Vi bodde i Maspalomas.
- Soligt
- Sandigt. All den där sanden som far från Sahara (... över vattnet?) och lägger sig i vackert formade dyner som man kan klättra över i timmar. Som till och med lille sonen med glädje skuttade över och genom ända tills han fick sand i ögat och ledsnade eftersom det blåste som fan och vi hade hasat omkring i sand i två timmar.
- Ja - blåsigt ...
- Avslappnat. Inga planer någonsin. Inte om vad man ska göra eller var man ska äta förrän det är dags. Och då ger det sig. Fast en dag hade nån ringt som jag inte hört. Det var ett samtal från "Okänd". det drömde jag om sen. Mardrömslikt jobbrelaterat. Det är inte så bra va?

Ja. Ungefär så var det. På det hela taget mycket skönt!

I morse gick vi upp 04.40 och nu är vi trötta. Hämtade söte, glade mellansonen från pappan på hemvägen. Han spelar Wii-gitarr som en besatt. Väl hemma åt vi hemmahamburgare. P och jag drack gott vitt vin till. Ojoj.

Sen ... såg vi på en av yngste sonens julklappar - Familjen Robinson. Han är för liten för den. Men vi andra tre tyckte den var riktigt bra. Den är från 7 år och det stämmer nog. Lätt komplicerad, abstrakt handling och en del text att läsa förutom forcerat prat (på svenska då då). Men den var knäppt skojig!

Nyåret ska vi fira i goda vänners lag. Ja, alltså några goda vänner och några människor vi aldrig träffat. Det blir säkert trevligt. Lite tveksam är jag - fira nyår med fiiina kläder och kompliceeerade rätter och nya bekantskaper är inte vad jag längtar mest efter just precis nu, men det beror nog mer på att jag är trött än nåt annat.

Nu ska jag försöka få liv i min Stieg Larsson-läsande make så ska vi väl gå och sova med minstingen. I egna sängen. Yeah!!!

Längtar väldigt efter amerikasonen (som har fått dyra julklappar av sin amerikafamilj. Bra! Jag har ju inte ens att in pengarna på hans konto. Jag är USEL! Men inte på att längta!!!)

Bra saker!

1. Mina bihålor håller på att tömmas. Hurra!
2. Mellansonens HT-betyg är inget att skämmas för!
3. Rätt saker ska strax packas ner i väskorna - Kläder såklart, men utöver det är schampo, balsam och några hårsnoddar är ett måste. Solskyddsfaktorer av olika styrka står beredda. Tepåsar, Scotch and brite-svamp + diskmedel i liten flaska är överkurs men något den vane (och snåle) charterresenären inte glömmer och jag blir så nöjd att jag kom ihåg det! Två baddräkter. Snygga skor även på vintern gör mig glad. Särskilt när man slipper stampa omkring inomhus med dem. Roliga saker till flighten för fyraåringen (DVD-spelaren ligger på laddning). Godispåsar till oss alla tre är införskaffade och bilagorna till söndagskvällstidningarna sparade i snart en vecka - de bjuder på läsning, korsord OCH sudoko. Som ett Kinderägg! Yippie!

Det enda som inte är förberett är pengar av rätt sort. Men förhoppningsvis klarar vi oss på de 20 € tills vi hittar en lokal bank. Om vi inte tar det i morgon när vi ska lämna papper till mellansonen som varannan vecka bor nära Forex. Typ.

Men då far vi väl då!

We wish you a very merry christmas!!! Oss hittar du under en palm nära en mindre öken.

Ytbränd

Glada arbetskamraten pratar om domningar i armarna och attacker av andnöd. Jag känner mig håglös och oglad. Kan börja gråta hur lätt som helst. Som på beställning. Men jag är bra på att hålla mig från tårarna också. Typ hela dagarna. Jag gråter bara lite i smyg om det blåser.

Vi sitter på jobbet och pratar om hur nära utbrändhetens rand vi står. På Medium idag så var mannen i serien hos en psykolog som påstod att mannen var arg. Mannen förklarade för psykologen att han inte var arg men deprimerad. Psykologen sa då att depression var ett uttryck för ilska därför att det uppstår när man känner sig hjälplös och frustrerad.

Och ja - det är väl så det är. Vi är hjälplösa och frustrerade.

Men jag hoppas att jag inte är utbränd. Det är så svårt att föreställa sig hur man ser ut när man är utbränd. Jag ser bara en bränd tändsticka, men det är inte så jag känner mig. Eh? I bästa fall är jag bara lite ytbränd. En sån bränna som läker av lite sol och palm och bad och promenad och umgänge med P och minsta barnet. Eller? Hallå? Är det där på Gran Canaria jag BLIR ytbränd? Också.

Får inte glömma solskyddsfaktorer av alla de slag!

Day off

Vad gör man på sin lediga dag? Jag har några förslag:
- Ge dig av hemifrån vid ... 9-tiden.
- Gå till tandläkaren 9.30
- Gå till frisören
- Hälsa på din make på arbetet
- Handla julklappar på Clas Olsson/Butterick's/Åhléns/BR
- Leta efter julklappar i ALLA andra affärer
- Köp strumpor och t-shirts på H&M i City
- Träffa väninna på Åhléns. Ring till varandra av en händelse när ni båda står vid samma sorts "Gift package" - på olika våningar (Helt sjukt!)
- Drick te hemma hos väninna
- Var arbetskreativ med väninna
- Köp ytterligare en t-shirt och en svart vagt glittrig top på H&M på Söder.
- Kom hem vid 20.
- Ät sushi framför Ugly Betty.
- Slå in julklappar till make, barn ochmakens syskonbarn
- Somna sött

Han pratar, han pratar

Igår var vi på god och trevllig middag hos före detta mannen med familj. Vår yngsta son och deras dotter är i samma ålder och är varandras bästa vänner. När vi väl träffas undrar vi alla varför vi inte ser till att barnen träffas mer.

Vi ringde upp äldste sonen. Han har ändrat sitt sätt att säga "r" Bara litelitegrann, men i alla fall. Så satt vi där med mobil med högtalarfunktion emellan oss. Alla ville prata samtidigt. På slutet sa yngste sonen "Nu vill JAG säga nåt!", alla tystnade. "Eh, eh, eh. Jo ... du ... eh ..." och man såg riktigt hur hans små ögonbryn knorvade ihop sig av ansträngning för att komma på vad han skulle säga och till slut sa han "eh, eh ... I love you!" Då kan jag säga att vi höll på att dö av gullegullkänslor!

Missnöjd eller Miss Nöjd?

Endast den som lever får se hur det blir ... Om jag kommer att fortsätta känna mig så inåtahelvitte missnöjd med ALLT som jag gör sen några dagar, eller om jag rentav blir Fröken Nöjd innan året tar slut.

Jag vaknade på natten mellan lördag och söndag och kunde absolut inte somna om. Allt skit i hela världen ramlade över mig som ett brev med nattposten. Det ena gav det andra och till slut var jag tvungen att försöka koncentrera mig på min andning för att fokusera på nåt som var bra. Typ att jag andas.

Jaja. Det blir kanske bättre med tiden. Just nu går jag omkring och tycker att livet är sådär. En kortvarig svacka hoppas jag. Orkar inte med om det ska vara en längre existensiell kris.

Släkt vare här!

Idag äger den årliga julsammakomsten rum. För oss hel-, halv- och styvsyskon. Vi är sex totalt. Sen är det respektive och barn med också. Vi samlas i Västerhaninge där mamma serverar nåt som förhoppningsvis är gott och sen pratar vi om vad som hänt sen sist. I bästa fall tittar vi på diabilder från förr. Då skrattar vi tillsammans utan att dela upp oss i smågrupper (vilket ju är lätt hänt när vi är så många).

I år kommer vi också att få den sista kassen med böcker eftersom mamma går i pension och därför inte kommer få några recensionsexemplar av alla de senaste böckerna framöver. Nåja. Jag håller ju (fortfarande) på att göra mig av med de böcker vi redan har ...

Tyvärr krockar den här släktgrejen med den andra, årliga glöggbjudningen hos en av fastrarna. Där träffar jag kusinerna och sysslingarna med föräldrar. Men i år lyckades dessa två saker alltså förläggas på samma dag. Det är synd!

Jag pratade med mamma tidigare idag och då berättade hon att den yngsta av styvsystrarna inte skulle komma för att hon hade haft nån njurinfektion. Jag ringde upp systern för att fråga om vi skulle ta med hennes dotter på nåt sätt. Nej, det behövdes inte. Hon ville gärna ha dottern hos sig. Jaja. Fick henne i alla fall att känna sig lite sugen på att komma, trots att hon är matt, så hon skulle överväga att komma senare. Det är bra!

Talade också med ingifta fastern som jag länge tänkt på, och hon har varit i Kina och shoppat. En vit pärla till halsgropen - åh! - och kallingar till sönerna :) Nån gång ska jag också åka på shoppingresa! I bästa fall ska vi träffas efter nyår, då får vi prata mer om livet!

Nu ska jag ta lilleman och gå och köpa lördagsgodis. Han säger att han har ont i magen så det blir kanske inte så mycket snask ... (Nu lät det som jag skulle TVINGA honom att äta godis, haha. Det lovar jag att jag inte ska.)

Jag längtar mycket efter amerikapojken! Som tur är ska hans bror följa med till sin mormor idag, i morgon är det fika hos morfar också. Sen middag hos de stora pojkarnas pappa - det blir trevligt!

Undrar om det är svinkallt ute. Så jag behöver extra strumpbyxor på väg från pendeln till mamma?

Barntåg

"Välkomna till förskolan för att se barnen lussa, vi börjar 14.30" ÅH! Vad gulligt tänker jag först. Och sen, faan vad tidigt. Jag måste åka från jobbet 13.30.

Jag träffar minst tre andra föräldrar med samma mission på tvärbanan. Vi är lite sena. Allihopa. Kommer in i lokalerna 14.29. Hinner höra en liten sång. På de bästa platserna står mammorna som är hemma med sina småbarn. De har säkert stått där och väntat med videokamerorna sen i morse.

Jag blir så jäkla irriterad! Orkar inte vara trevlig mot de snälla fröknarna. - Varför börjar ni så tidigt, undrar jag? - Ni skulle ju starta 14.30. Jag hann till dess. Men då var det över. Jag är besviken, fortsätter jag. Då säger de snälla fröknarna att de gärna ordnar en sångsamling på en gång. Så får vi höra barnen igen. Det var snällt! Men jag tyckte väldigt synd om pappan som kom 14.40. När även sångsamlingen var slut. Som tur är hade hans fru filmat alltihop. Han kan ju se det i efterhand! (Här skulle jag vilja ha ett litet tecken, som inte är en smiley, för ironi.)

Narki

En trött flicka sitter i ett hörn på tunnelbanan. Hon har två kassar med sig. Hon håller på att somna hela tiden. Fingrar på telefonen för att hålla sig vaken. Blinkar tungt. Hon är onaturligt trött. Hon beter sig som jag kunde göra på extremt tråkiga föreläsningar på universitetet - låtsas hålla på med nåt fast man egentligen smygblundar för att man är såååå trött. Hon försöker hålla fasaden uppe. Hon vill inte visa att hon egentligen inte är otroligt narkotikapåverkad. Hon sitter där med nedbitna naglar på rödfnasiga fingrar, sina nytvättade kläder i två påsar och neråttjack i hela blodomloppet. Mitt hjärta börjar slå fortare. Jag undrar hur det kommer sig att hon knarkar. Var ska hon nu? Tror hon på allvar att vi andra ska tro att hon bara är trött när hon sitter och pillar på örhängena med ögonlock som inte skulle hjälpas ens av tändstickor?

"Centralen". Plötsligt vaknar hon ändå till liv. Målmedvetet tar hon sina kassar (det är då jag ser att hon har snyggt hopvikta kläder i dem) drar lite i tröjan, rättar till jackan och trippar iväg med en ovanligt snygg, stram hästsvans. Hon är inte ens 20.

Jag blir så ledsen. Eller - jag blir väldigt berörd. Ilsken. Undrar var det gick snett och vad jag kan göra eller säga för att få henna att få upp ögonen (i alla bemärkelser) för vad hon missar - den naturliga glädjen. Den äkta sorgen. Den kontrollerade tröttheten. Ja, typ ... livet.

Vart var hon på väg? Vad gör hon just precis nu? Vill jag verkligen veta?

Läxa

Ibland undrar jag vad man förlorar på att säga "bra" till varandra. Varför man inte självklart ler mot den man möter. Hur svårt är det?

Thailändskt

Häromkvällen var jag ju på restaurang med gamla arbetskamrater. De är i 53-årsåldern, båda två. Vi åt thailändskt. Hjälp vad gott det är. Nästan det godaste man kan tänka sig. Så många smaker på en gång. Och nyttigt! Och gott. Och enkelt. Och gott. Och gott!

Vi hade det väldigt trevligt. Jag har känt dem i nästan tio år och vi ses varje vecka och pratar lite mer med varandra än man gör med dem man delar fikarum och äter lunch med varje dag. Det var lyckat och jag kom hem ganska tidigt. Väl hemma pratade Per och jag så där som vi gör alldeles för sällan. Fördjupat, liksom.

Festligt

Nu firas det! Julen är snart här! Tunnelbanan vimlade av glada och förväntansfulla herrar och damer, flickor och pojkar. De var på väg till julborden. Jag blev glad. Och lite, lite avundsjuk. Jag vill också vara glad och på väg nånstans med mina arbetskamrater. Kanske kan vi hitta på nåt i nästa vecka ... (Fröet har planterats. Nu kommer jag inte kunna släppa det. Vi KOMMER att gå ut i nästa vecka. Såvida inte alla säger att de inte orkar.)

4-årskontroll

Han är normal. Han ser som han ska, hör som han ska, ritar gubbar som han ska, berättar som han ska, kan färger och hoppar och balanserar som han ska. Hurra! Han är fyra!

Den här dagen verkar bli som man vill att alla dagar ska vara - lugnt på jobbet, normalt barn och sen blir det middag med gamla arbetskamrater. (Ja, egentligen bjuder jag på middag eftersom jag är deras leverantör. Av röst. En mutmiddag, helt enkelt.)

Men, än är det några timmar kvar och allt kan fortfarande gå åt helvete. Eller bli ändå bättre! Spännande!

Tänt vare här

Stearinljus - I löööv it! Skänker både ljus, mys och värme! Jag skulle vilja öppna en affär. Med te, kaffe och stearinljus. Alla tre med tillhörande behållare. Jag skulle längta till jobbet varje dag!

Idag har vi druckit glögg hos bekant till P. Hon är simlärare och vid träffas en gång per år. På glögg hemma hos henne. Några andra, alltid samma fyra, är också där. Vi har det trevligt. Middag var det också - dillkött! Gott!!!

Glöggen igår var konstig som alltid. Där pratar man inte så mycket med varandra. Värdinnan är ute i köket och gör nya tilltuggsrätter hela tiden. Jag behöver bara glögg och några pepparkakor. Inte så mycket annat. Klart det är gott med godis och korvar inrullade i smördeg och renköttsröra vill säkert några också ha - men ho-ho - det vore kul att prata lite med dem som bjuder hem en också. Jaja, det var bra att det var både hund och barn där. Så man hade nåt att titta på.

Dessutom tror jag att vi har löst nyårsångesten. Får se om vi är hos oss eller i Örby. Nu hoppas jag bara att det blir en riktigt hejdundrade fest med många andra också! Ps franska syster kommer vara i Sverige så de kanske kommer i alla fall. Jag vill vara på, eller anordna, en praktfest. Många gäster med god mat och dans och ... så.

I natt var jag på en ovanlig tillställning. Victorias och Daniels bröllop. Jag satt mittemot dem. Fick fotografera! Lite svårt att visa bilderna bara ...

En helt ny vääääärld!

Hostan är närapå borta. Tack och lov. Jullov.

Idag ska vi på glöggbjudning. Det är faktiskt årets första glögg som ska drickas. Eller i alla fall säsongens. Det är en kompis till P som ställer till med detta evenemang. Brukar inte vara så mingligt och 4-åringen blir fort sockerstinn och relativt pejnig, men en stund står man ut. Kvällen ser lugn ut.

Igår spelade vi spel efter middagen. Brickor med bilder ur Disneyfilmer ska fyllas med kort man tar upp från bordet. Den som har kortet som tas upp, får det. Väldigt snabbt och bra spel. Jag införde en tilläggsregel - att man skulle sjunga en melodi ur filmen som bilden på kortet visade. Djungelboken och Askungen och Aristocats och Den lilla sjöjungfrun - inga problem. Men Pongo? Alice i Underlandet? Jaja. Regeln får väl modifieras till att man ska sjunga när man kan en melodi.

Nu ska vi spela Bamsespel på samma sätt. Men att spela två är inte riktigt samma sak som att spela fyra.

Kokkonst

Min man lagade mat igår. En ny rätt. Efter recept. Han litar nämligen inte på sig själv till hundra procent. Men igår hoppas jag att han tappade tilliten till recept. Allt som finns som recept på nätet är inte nödvändigtvis utprovat gott.

Tänk bacon. Tänk wokgrönsaker. Tänk rödspättefiléer. Blanda. Känns det bra? Jag kan säga att jag blev utan middag igår. Det var en vedervärdig blandning som såg ut som nån annan redan hade ätit den. Min man blev nog ledsen av att resultatet, trots att det var ett recept, inte blev särskilt gott. Å andra sidan tror jag att även han insåg att det inte var en särskilt lyckad kombination. Man MÅSTE inte ta alla grejer som finns i frysen och blanda dem. Undrar hur receptet kom till från början ... Undrar också vad vi ska äta i kväll.

Vid sunda vätskor?

Nej. Inte en sund vätska så långt ögat når. Jag är sjuk. Igen. Hade såna där barnhostattacker i natt. Jag menar såna där när man hostar, hostar, hostar och inte kan sluta och man tror att man är nära döden och pallrar sig upp och tar sig till kylskåpet och häller upp en hutt med Cocillana Etyfin och hoppas att den ska verka på väg tillbaka till sängen. Som den inte gör. Man hostar lite till och somnar sen utmattad. Fast mellan att hutta och gå tillbaka till sängen så skickade jag tre SMS om att jag inte skulle komma till jobbet idag. Alla tre visade sig ha telefonen PÅ. Mitt i natten? Varför?

Och hur ska det bli med min träning? Jag har ju köpt tremånaderskort på Nautilus. Kan inte gå dit och hosta ... Skräp!

Slagen med vinst!

Det är så jag ser ut. Som vore jag slagen. Svullet öga. Men det är ju bara en liten eländig ögoninfektion som skojar med mig. Har stannat hemma idag. Av fåfängeskäl. Så? Äh, det var faktiskt rent smärtsamt tidigare idag också. Sved och hade sig. Är snuvig också.

Det är ju så - att kroppen slappnar av och då dundrar den ena åkomman efter den andra in i det krashade immunförsvarsystemet.

Och på tal om att slappna av. Idag har vi beställt resa till Gran Canaria minsann. Hihi! Längtar! Maspalomas på Bamsehotell. Men yngste sonen är HELT ointresserad av att vara med i nån Bamseklubb. Det hade jag förutsett så jag bokade ingen sån plats åt honom. Jag hade grämt ihjäl mig om vi hade kommit dit och han hade stått där med sin Bamse t-shirt och Bamseryggsäck för 400 kronor ... på vår balkong. Och vägrat gå ner till de andra små barnen som glatt studsar omkring med främmande, utklädda människor. Jag tycker han är sund, jag! Däremot är ju syftet med att ändå bo på Bamsehotell att det faktiskt finns andra barn att leka med i poolen och så.

Pool! Sol! Sand! Hav! Promenad!

Dataspel

Min ynste son gråter för att han var tvungen att lägga sig fast han inte alls ville det. Han ville hellre aldrig sluta spela sitt nya dataspel Cars. Huga! Var ska det sluta? Och när?

Mellansonen är i Annexet och lyssnar på The Hives.

Äldste pojken är i Amerika och är sjuk. Hans skola blev bombhotad idag. Det känns sådär.

P sitter och tittar på sport.

Jag har nåt fel på ena ögat - det snorar precis som hela övriga ansiktet. Jag är inte frisk. Snuva. Gräsligt törstig är jag också! Snart kommer det grape tonic ur vänstra ögat. Usch!

Men lokaltrafiken fungerar! Och det regnade inte så mycket idag. (Jag försöker se det positiva i livet ...)

Pensionärer

Visst är det så att pensionärer sover ganska lite? Vaknar typ 5 på morgonen. Men sen ser man dem inte ute förrän vid 10. Hur kommer det sig? Är det för att affärerna inte har öppnat förrrän då?

Don't like

En del människor tycker om att tillrättavisa andra för saker de inte ens visste om att de skulle göra/inte göra. Den som blir tillrättavisad känner sig då med allra största säkerhet obekväm. Sånt gillar jag inte.

Tycker inte heller om människor som inte delar med sig det minsta lilla utan vill ÄGA eftersom de tror att det ger makt. I själva verket har den där stackaren byggt upp nåt bara i sitt eget huvud ...

Idioter!

Kransbindning

En blomsteraffär nära hemmet anordnar dörrjulkransbindning. Där har jag varit. Med dagismammorna. Jag har gjort en krans. Den hänger nu på dörren.

500 kronor för mat, sallad, vin och kaffe. Plus kransen. Alltså inklusive kransen.

Trodde jag ALDRIG att jag skulle göra.

Been there, done that but I don't have the t-shirt.

G-berg vs. K-fack

Jag började i de julöppna ateljéerna i Gustavsberg. Härligt! Proffsigt och intressant och kreativt och kommersiellt på ett bra sätt.

Sen var det dags för Konstfack. Hu och urk! Vad lär de sig? Vissa grejer känns som sånt jag gjorde hos min dagmamma när jag var 8 år. Det är mer som hobbyprojekt än en kreativ skola. Ribban ligger mycket lågt. Tyvärr. Vilka krav ställs egentligen på eleverna? Eller på publiken? Jag tänker inte gå dit mer! (Tror jag, för nånstans hoppas jag innerligt att det ska bli MYCKET bättre. Till nästa år?) De som går på smidesgrenen (Metall, eller vad det kan heta?) är duktiga. Såg några bra målerigrejer också. Men övriga tycks vara mer inriktade på att klä sig så udda som möjligt (jag vill inte stängas in i en hiss med de här människorna. Lukten av gamla malkulor från rävboan de har piffat till sig med skulle få mig att storkna. Mönstret på 70-talslångkalsongerna under konstiga klädnader i andra mönster skulle få mig att svimma av yrsel och sen skulle vi dö där tillsammans bara för att det mest kreativa den mönstrade boan skulle göra är att skriva "Kilroy was here" på hissdörren i stället för att rädda oss. Och jag skulle ju ha både storknat och svimmat.) Har vi kommit till en punkt där man inte längre kan komma på nya grejer? Eller FÅR man inte vara kreativ mer än på ett provocerande sätt? Är less is more nåt som gäller även för den konstnärliga utvecklingen?

Japp. Nu ska jag hänga upp julstjärnor och annat krafs!

Middag med fiskdamm

Det är så trevligt att träffas! Även om gästerna fick vänta en hel evighet på att få sig nåt till livs. Ett angenämt problem att tycka så bra om allihop att jag kände att jag inte pratade tillräckligt mycket om allt med alla.

Barnen fiskdammade och lekte bra.

Vi la oss vid fyra-snåret. Tack och lov sov yngste sonen ända till 9.45. P gick upp då. Jag sov vidare i ytterligare några timmar.

Nu ska jag se om det finns några sistaminuten-resor över jul!