Drottningsylt

Kollade kungafamiljens prat på TV idag. Jag kommer ihåg när jag för första gången såg att Silvia hade opererat hela fejjan till oigenkännlighet. Jag närapå grät. Nej okej, men typ blev chockad. Hon gick från människa till UFO. Man får inte göra så. Jag hoppas bara att hon själv är nöjd.

Sen har TV-tittandet fortsatt. Downton Abbey bakom kulisserna och en förskräckligt bra deckare från Skottland efter det. Till detta har jag avslutat vinet i glaset, druckit te och käkat knäck och haft det ganska bra i största allmänhet. Ibland har jag lyckats Wordfeuda eller kolla Facebook eller läst lite om Steve Jobs samtidigt som jag har tittat på TV. Jag har greppat både det ena och det andra simultant.

Övrigt -
Jag har dassiga naglar. Skulle behöva göra nåt åt dem. Kan ju börja med att klippa dem. Fila. Lägga på ett neutralt lack kanske. Ack ja.

Har införskaffat pilgrimsmusslor till nyårsafton. De tvenne barnen kommer att få musslorna i sitt skal. Festligt värre. Och billigare än jag trodde - 25 kronor stycket för skalmusslorna. Fiskförsäljaren på Erssons sa att det godaste är att gratinera dem "Jag vet inte hur dina barn är,men riv lite hushållsost över dem!" Ja. Eller kanske mozzarella. Nu ska jag hitta ett recept till oss vuxna också. Och nån efterrätt. Det ska bli roligt! (Jag har redan ett utmärkt recept från fiskaffären "Vitlök, chili och litelite socker. Stek dem fort. En droppe lime. Jättegott!" Men min bror är allergisk mot allt som liknar paprika. Tyvärr. Så det får la bli nåt annat.

Efterrätt? Misstänker att vi kommer vara både mätta och druckna när det är dags för dessert. Så vad gör man då? Nåt med bär? Når syrligt? Inte chokladfondant i alla fall. det är ju gott, men då ska man inte ha käkat oxfilé först. Tycker i alla fall jag. Fluff, fluff passar bättre.

Ja, problemen hopar sig. Tack och lov är de av simpel karaktär! (Problemen, alltså.)

Och nu går jag och lägger mig med Steve Jobs. P får ligga bredvid.

NEJ! Jag höll på att glömma - vi har ju klivit in i mästerkockarnas värld. Köpte en Le Creuset på Barkarby Outlet idag. En blå. För att den var snygg. För att det var andrahandssortering och en massa rabatt PLUS ytterligare 10% avdrag på just de blå. Men fortfarande livstids garanti. (Vems liv?) I alla fall. Vi är glada! Lägger ut en bild från julafton också!

Bebisshopping

Glada arbetskamraten har ju fått barn. En liten pojke. Idag har jag shoppat till denne lille pojke och jag kunde faktiskt inte sluta. Jag tror att jag är bebisberoende. De är så små. Måste tas om hand. Små öron. Små tår. Korta armar. Stora ögon. Inga tänder. Så sött!

I morgon ska vi till svärfar. Vi stannar nog i två nätter och katten får följa med. Detta innebär att det blir tå nätters självständighet för nån av sönerna. Uppskattas nog. Äldste sonen var helt utmattad av socialt umgänge idag. "Har träffat alla utom mormor". För medan han och hans bror tillbringade tid med släkten på sin fars sida, så var P, yngste sonen och jag hos farmorn och gudmodern. Jag hade, i ärlighetens namn, som vanligt bävat. Men det var helt ok. Kanske berodde det på elavbrottet hos dem. Fokus nån annanstans, liksom. Men de blev glada för almanackan med bilder på barnbarn och katt (deras katt som nu är döööd. Av ålderdom.).

På väg till svärfar ska vi göra några stopp. Det första är på mitt jobb. Jag ska hämta ut en julklapp i receptionen som kom med bud i fredags. Jag hoppas på nåt gott vin. Om man får önska. Sen ska vi hämta ett spel till yngste sonen på Webhallen. julklapp från farfarn. Sen är min plan att glada arbetskamraten ska vara hemma och vi ska lämna present till sonen och titta på det lilla livet. Men de kanske har åkt på semester. Eller har andra vänner där. Eller är bortbjudna. Jaja. De har väl brevlåda i så fall.

Katten följde med till svärmorsorna också. Hon rymde. Genom ytterdörren. Det var lite ångestladdat. Men P lyckades få tag i henne. Men det var efter en tur (för hennes del) under en bil. Hon blev oljig. Men nu har hon badats. Hejåhå.

Nyårsafton firas med bror och familj. Det ska bli väldigt trevligt!

En god jul!

Alla glada! Nu har vi liksom delat upp oss lite. En i badet, en på sitt rum, en i köket och en som sjunger nonsenssånger och äter godis i vardagsrummet. Själv sitter jag på kontoret. I själva verket betyder detta att vi är tre personer i "tarmen" som utgör kök, kontor och vardagsrum. Hur som helst ...

Jag kan inte tänka mig bättre familjemedlemmar än de som råkar vara just detsamma. Vi har samma bild av jul. Tror jag. Det verkar åtminstone så.

Det betyder att man tar det lugnt mest hela tiden.

Det är okej att somna typ när som helst för det finns inga måsten eller hålltider som kan krascha hela programmet. Jag älskar familjen!

Tycker särskilt om att bara vara vi. Inga åtaganden överhuvudtaget. Men det betyder inte att det skulle göra nåt om nån kom och ringde på dörren. Tvärtom. Men det kom ingen. Och det gör heller ingenting.

Nu ska vi kolla på gamla avsnitt av på spåret. Sen kanske vi tar en match FamiljeAlias. Det var roligt när vi spelade det igår. Jag vann. men det var inte det roligaste ...

Julbad

Katten har just fått sitt julbad. Jag undrar om det är jag som står näst på tur?

Jullovet har börjat och herreminje vad skönt det är! Än så länge har jag ju ens naggat kanten på det som slutar den 2 januari.

Härliga tider!

Ideologi och lojalitet = oekonomiskt

Pengar. Man ska spara dem. Se till att de blir fler. Det innebär att de ska in på nån bank med bra ränta och så. Jag är riktigt, riktigt dålig på detta. P är bättre.

Jag är ju en sån där OK/Konsum-människa. Hela släkten samlade på Konsumkvitton i speciella kvittolådor och sen räknades nån summa ut några gånger om året så kunde man äta liksom gratis för 25 öre ibland. eller så. Och vi har ätit på den årliga medlemstallriken från de kooperativa mötena i hela barndomen.

Sparbanken var det också. Facket. Fast jag gick faktiskt ur tvångsinskrivningen i socialdemokraterna som jag som 18-åring gick med i Handels.

Hur som helst. Nu sitter jag här med kvitton som inget betyder och värdelösa placeringar av pengar. Eller, placeringar är väl överdrivet. De har ju varit på samma konto sen jag föddes. Nej. Inte Sparbanken längre. Nordea.

Och jag vet inte hur jag ska ta hand om dem. Pengarna. P har satt in pengarna jag tjänar på extrajobbet på nåt Avanzakonto, och jag är mest misstänksam. Mycket riktigt! Räntan sjönk nåt förfärligt så fort de bytte från 0% ränta på gamla kontot till nåt bättre på Avanza - floff så blev det ekonomisk kris i hela världen. Tänk om jag har förlorat vartenda öre?

Jag är jättebra på att samla. men inte på rätt sätt. Helt värdelöst!

Litet liv

Glada arbetskamraten har nedkommit med ett litet gossebarn som inte var så litet. Både tung och lång. Och väldigt fin! Ser fram emot att träffa honom. Mjuk och go. Han är en vecka nu.

Jag håller tillgodo med katten tills vidare. Låg en timma med henne vid min sida bara för att jag kunde i morse. Hon spann och jag läste. Hon bökar liksom in sig i armvecket och man vågar inte röra sig eftersom jag inte vill att hon ska gå. Så varm. Så mjuk. Så älskad!

Jobb och pengar

Blev meddragen på middag med tyska kolleger i tisdags. Det var trevligt! Käkade på Gyldene Freden och det var gott! Knaprig spädgris, minsann! Dessutom fick jag höra att min äldste son gör ett sååå uppskattat job åt några av dessa kolleger och hoppades att han verkligen skulle arbeta under julen. Det trodde inte jag att han skulle och de blev nog lite besvikna.

Men dagen efter kom en av dem och berättade att han visst skulle arbeta i jul. Hade jag ingen aning om, men jag blev glatt överraskad eftersom det är bra både för honom och mig. Trevligt att ha honom där, liksom. Märkligt att de tyska kollegerna vet mer om familjens förehavanden än jag. Nåja.

I fredags hade vi julfirande med jobbet. Julbordsbåt i några timmar sen gick vi vidare för allmänt dryckjomsintag. Och det är ju då, vid de tillfällena, man har prata med folk om viktiga saker. Som sociala medier, homosexualitet och situationen på arbetet. Jag tror att jag fick några av dem att tänka en extra gång innan de öser sina fördomar över den som skulle kunna kallas gay. Jag blir så trött. Men det bästa var ändå att få tillräckligt mycket uppmärksamhet från ett par, tre personer som behöver höra vad som krävs för att styra upp arbetet hos oss. Däremellan fick jag ganska mycket information från chefens chef om hans liv som ny i Sverige och hans på/av-förhållande med gift kvinna. Very interesting. Och roligt att han lättar sitt hjärta för mig. Men jag känner tydligt att han känner förtroende för mig. Det är bra!

Nej. Nu måste jag nog faktiskt betala lite räkningar. Vi har liksom inga pengar på det gemensamma kontot. Det här med jul kraschar ju varenda liten uträkning - nu måste vi skjutsa in mer kosing (från det dessvärre icke outtömliga egna kontot).

Har dessutom nån eller två klappar som borde köpas in. De svåraste. Och inslagspapper i massor har vi. Köpte för halva priset efter förra julen. Herregud. Vad trode jag? Att vi skulle förse hela Sjöstan med julklappar?

Böckerna först

Jag är nu inne på sista delen i Hungerspelstrilogin. Läser mest på bussar och tåg till och från jobbet och på kvällen när tillfälle ges. Men några kvällar har fallit bort den här veckan, så det har blivit mindre läst än jag tänkte. Jaja. Tre böcker på en vecka är väl ganska okej ändå om jag jämför med hur mycket jag normalt läser.

Det är så fantastiskt härligt att vara inne i en äkta bokglädjeläsningsperiod! Det började ju när vi var i Egypten och sen har det bara rullat på.

Tänkte städa undan lite och betala räkningar innan P och yngste sonen kommer hem från fotbollsträning på andra sidan stan, men efter det ska jag läsa lite mer!

Undrar så vad jag ska ge mig på efter den här upplevelsen? Har en liten hög på lut, så det ger sig med allra största säkerhet!

Istället för jobb

Jag har börjat läsa boken Hungerspelen. Den är skitbra! Nu undrar jag varför jag inte har läst böckerna tidigare. Jag köpte hela trilogin för nån månad sen. Tack och lov, för nu ska här läsas!

Jag grät redan på sidan 21. Sen igen på sidan 45. Log stort på sidan blabla. Ja. Det är en känslomässig bergochdalbana på ett bra sätt.

Hade ingen lust alls att gå till jobbet efter tunnebaneturen dit. Hade hellre legat hemma på sängen och läst.

Och varför sitter jag här och skriver? Jag måste ju läsa. Men först ska jag koka te! Har tre fina godisbitar som jag fick av min syster i födelsedagspresent som jag ska få också!

Kreativitet II

Inlägget blev så långt att jag glömde det andra ämnet. Fotografierna.

För några veckor sen skickade Kattfröken en länk med information om Carl-Johan De Geers fotografi-idé på Moderna Museet. Vem som helst kunde skicka in bilder från vardagen. Så det gjorde vi. Kattfröken och jag. Det stod att man kunde räkna med att bilderna skulle komma upp inom två veckor. Nu har det gått minst tre veckor, så vi gick dit för att se våra alster på museum.

Först tittade vi på Turner, Monet och Twombly-utställningen. Jag har ingen ro att stå och titta på en tavla i trekvart. Rasar hellre igenom utställningen och får en helhetsbild. Sen kan jag gå en gång till om det känns så. Skulle säkert vara jätteintressant att låna lurar och höra mer. Men jag ORKAR inte. Jag blir rastlös.

Dessutom hade vi många viktiga saker att avhandla. Strumpbyxor från helvetet, cancer, sönerna (sammanlagt sex stycken), männen (gamla och nya), jul, blod, arbetet och chokladbiskiver.

Hur som helst. Vi fortsatte mot fotografihörnan och letade närapå ihjäl oss efter våra bilder. Tjena. Ingenting. Men Kattfröken har årskort på Moderna, så hon ska gå dit igen och se om de kommer upp.

Jag skulle också vilja ha årskort där. Så kanske jag skulle komma iväg lite oftare.

(Det var här vårt bekräftelsebehov fick en törn. Inga bilder? Vafalls? Var/är vår kreativitet värt intet? Skit!)

Jaja. Vi gick till Medelhavsmuseet och fikade istället (chokladbiskvin).

Sen mötte jag P och yngste sonen för att gå på glöggeriet hos fastern och jag pratade knappt med henne, men med andra. Mina sysslingar är fantastique! Farbrorn och ingifta fastern likaså! Och jag fick med mig beställda pärlor från Kina med mig hem. Mörka, droppformade pärlor till mig och svägerskan. Nu ska vi slåss om vem som ska ha vilken ... Den lite större och slätare kostar 810 och den lite mindre, något knöggligare kostar 500. Vill inte fästa mig vid nån av dem innan jag vet vilken som efter överenskommelse blir min. Men. Jag fick en extra pärla. En vit sötvattenspärla. För jag har ju visst fyllt år, minsann! Tackåtackåtack!

Sen kom vi hem och käkade kronärtskockor, potatisgratäng och sallad. Nej, inga proteiner. För vi ville inte.

Hade en massa avsnitt av Så mycket bättre att se också. Laleh, Laleh, Laleh!!! Heja!

Jag har det så bra! Det är så skönt!

Kreativitet

Det här inlägget skulle ha handlat om pepparkakshus och fotografier. Nu blir det bara det förstnämnda, snart förstår du varför.

Yngste sonen hade kalas i fredags. Jag hämtade fyra glada barn på fritids, de andra tre kom direkt hem till oss. De började med att bekanta sig med kalaskonstellationen och vårt hem. Och katten, såklart. Sen fick de korv. Åh, vad barn tycker att kort är gott. Det var ju som önskat ... (Att sen en pojke kom direkt från ett annat kalas och var mätt och genast ville störa ordningen genom att gå från bordet och leka med katten, det hade vi inte räknat med. Han fortsatte så. Hela kalaset. Skulle nödvändigtvis gå en egen, stökig väg för att få så mycket uppmärksamhet som möjligt. Och tyvärr, jag orkar inte vara förstående på det sättet med sju barn samtidigt, så han fick snällt sälla sig till de andras vänliga, samarbetande mak. Fast jag var lite bitchig mot honom ett tag.)

Ja, sen togs de åtta förihopsatta pepparkakshusen fram. Barnen blev jätteglada och överraskade när de insåg att de 1) skulle få pyssla 2) ta med husen hem 3) äta dem direkt efter julafton om de ville. Sånt kan man väl få lova som främmande mamma?

De kristyrade sina hus allt vad de orkade. Pluttade i silverkulor, små stjärnor, nonstop, pyttemaränger och marshmallows för allt de var värda. Och vartenda hus visade på sju olika barns kreativitet.

Jag tror banne mig att vi ska införa det här som den årliga födelsedagsaktiviteten. Eller, vänta. Nu glömde jag visst bort hur det var kvällen innan, när P och jag skulle sätta husen. Jävlar vad inte roligt det var. Särskilt inte de tre första husen. Sen fick vi in nån sorts rutin. Och jag fick bara två små brännskador. Bränt socker är varmt. Mycket varmt. Jaja. Det var ju ganska snabbt gjort att få ihop husen och i efterhand värt förbannelserna.

Sen spelade vi det där spelet som heter Story Cubes och som också handlar om att vara lite kreativ. Det är nio tärningar med bilder som man ska bygga en historia av. Vi spelade ett antal gånger sen var jag tvungen att avbryta eftersom de skulle hinna få i sig lite Daimtårta innan föräldrarna skulle dundra in på ett glas vin innan de gick hem.

Vi hann.

Alla väldigt nöjda.

Särskilt födelsedagsbarnet som fick en massa BeyBlade-grejer (vad är BeyBlade? Ytterligare en obegripligt populär fluga. Jag kommer ihåg när de äldre sönerna samlade på plastgrejer som såg ut som smälta tandborsthandtag. Värdelöst!)

Och - föräldrarna var väldigt glada att kalaset var på en nivå som känns rimlig, att barnen fick göra nåt och att de fick ta med nåt hem. Man kan väl säga att det var ett så kallat win/win-kalas :)

Idioti

Varje år anordnar en faster glöggsammankomst. Hela släkten kommer. Min bror kommer sällan med eftersom de har mycket för sig. De senaste åren har inte heller jag kunnat komma då mamma har haft kalas i hembyn samma dag två år i rad.

I år skulle allt ha funkat. Men ... bror med fru är barnvakter till två barn. Och nu får de tydligen inte plats på glöggtillställningen. Två små extrabarn, typ 1/2 kubikmeter stora (du fattar), tar för mycket plats. Så nu kommer deras familj inte att representeras i år heller. JAG BLIR SÅ LEDSEN. fattar de inte att de nu STÖTER UT min bror som ALDRIG är med på den här delen av släktens tillställningar? IDIOTER.

Jag kommer bli elak. Mot fastern. Som förmodligen redan har fattat vad hon gjort och har ångest grande. Men ha det då! Välförtjänt! Förbannade puckon!

Arg.

Ledsen.

Stämningsbilder

Från olika länder den senaste tiden.

To do

För det första, det är visst tredje advent idag. Jaså? Inte? Men flygvärdinnan på planet från Egypten sa ju att de hade nåt extraerbjudande eftersom det var den första advent den första december. Då tänker jag att det följaktligen borde vara den tredje advent den tredje december. Eller?

Hur som helst. Vi är inne i december. Vad hände? Jag har definitivt inte tid med jul. Ännu. Det finns massor som måste ordnas på olika sätt. Till exempel -

Middag med vännerna ikväll (fira födelsedag/bara ses) Båda sönerna kommer och det blir jag så glad för! Inför denna middag ska det lagas mat och bakas och dessutom har jag en tid hos frisören klockan 15.30. Får se vad som hittas på där ... Det ska bli skönt med ett avbrott under dagen.

Åka till Lissabon. I morgon. Lämnar hemmet 13.00. Dag efter middag. Hejåhå. Måste skriva ut viktigt papper till dess. Om var stället jag ska till ligger, typ. Bra att veta, tänker jag idag. Glömde det på jobbet igår.

Smälta gårdagens upplevelse av Svansjön på Dansens Hus. Cheesus vad bra det var! Början! Och slutet! Och allt däremellan! Hur de dansar! Rollbesättningen! Småsaker. Häftiga saker. En av dem jag skulle vilja se mer av är den första, långa bruden på catwalken. Hon var jättebra! Blev till och med glad av läsa programmet efteråt på tunnelbanan hem! Tyvärr måste jag stämma dem eftersom mascaran rann så förfärligt mot slutet när allt var så sorgligt och särskilt när publiken applåderade och applåderade och allt i lokalen var total, gemensam lycka en kort stund.

Hantera det att yngste sonens pepparkakshuskalas nästa fredag (fast det vet inga barn om. Alla barn får ta med ett egenhändigt pepparkakshus hem ...) krockar med tre av de inbjudnas klassfest vilket innebär att det bara blir sex ungar. Fast det är ju ganska skönt, så jag tror jag låter det vara så!

Planera lite inför julen. Jag önskar följande: Julafton - Hammarbys gemensamma firande vid Nackastatyn på Katarina Bangata klockan 12.00 (i samma veva som de äldre sönerna går till sin farmor och firar hennes födelsedag nåt kvarter bort), ett glas vin hos pappa, hem och äta lunch (sill och så), promenad, ta det lugnt ett tag, julklappsutdelning, middag med kyckling i ugn, hasselbackspotatis, gelé och gräddsås (så som vi brukar göra när alla mina barn och min P och jag har jul). Sen skulle jag vilja vara hemma på juldagen också och på annandagen är vi bjudna till en släkting. Men vi måste få in Ps mamma dit eventuellt franska kusinerna kommer. Och hur svårt kan det vara att ge ett ordentligt besked om det, kan man undra? Väldigt svårt. Herregud, det är ju tre veckor kvar till jul ... Suck. Och Ps pappa vill vi ju gärna träffa också. Gärna, som sagt. Så att få in honom är ett måste. Kanske juldagskvällen. Får offra lite hemmatid.

Sen är det ju julklappar och så också. Om vi nu ska ge nåt? Barnen lär ju få nåt i alla fall.

Jag ska ju på fotfiskbehandling också. Med svägerskan som kunde. Har inte träffat henne på tu man hand på evigheter. Så det ska bli trevligt! Och detta sker på onsdag.

Egentligen bara trevliga saker. Eller ... vänta. Jag har ju en tråksak också - mammografi. Fast det är ju bra att det görs.

Nä. Frukost nu då? Och sen rivstart med allt som ska tas tag i!

Jingle Bells, Jingle Bells ...

Egyptien

Klart som fan jag vet att det heter Egypten. Språket som talas där är arabiska. Det spottas fram och låter argt och mitt oerhört konflikträdda jag var på helspänn så fort minsta lilla konversation ägde rum egyptierna sinsemellan.

Övrigt - det var mellan 20 och 25 grader på dagarna. Det blåste ganska kallt. Vi var på snorkelutflykt och det var fantastiskt! Sonen hittade en kompis på resan. En norsk gutt med tråkiga föräldrar (P och jag däremot, var oerhört roliga hela tiden!) All inclusive är skitbra! Jag fick jättefina örhängen i födelsedagspresent av P. Och gratulationsbrev från hotellets ledning + tårta i staniol. Snorklade i knähögt vatten och såg en sovande drakfisk. De är giftiga.

Bilder.

Överblick

En kamel

En kamel

(Närå. Det är två barn - ett svenskt och ett norskt - som spelar DS under handduk)

Pretty birdie

Snyggt i foajén

Welcame, welcame

Vackert

Då åk vi

Tänka sig vad en liten veckas semester kan ge energi! När vi kommer tillbaka är det tre veckor kvar till jul. Då blir det en dryg veckas ledighet igen. Sen är det ju vår herregud!

Jag hoppas att vi kan snorkla. Jag hoppas att det inte är för svalt att bada i havet. Jag hoppas att böckerna är bra och Super Kids tillbelåtenhet för sonen. Så hoppas jag att födelsedagarna blir bra! Jag har köpt champagne i taxfreebutiken på planet redan. Detta ska drickas när jag blir 46. Heja!

Nu ska jag stryka det sista.

Sen ska jag sova.

Sen åker vi! Första stoppet blir Benstocken.

Ajö!

Lösning?

Jag tänker så här:

Om man tar ett filmteam till min arbetsplats med förevändningen att man ska filma våra produkter en tid. Sen är det såklart min avdelning som är i fokus. Och då fattar alla på företaget i ledande ställning att den där avdelningen kan vi ju inte visa upp. Det är ju en dysfunktionell grupp med en ledare som vare sig lyfter eller stöttar eller nåt annat man skulle kunna förvänta sig av en ledare eftersom hon har kejsarens nya kläder på sig och är en bluff rätt igenom. Den gruppen kan vi inte låta nån filma - då skulle ju den större gruppens ledare avslöjas som idiot och ingen i hela världen skulle vilja köpa våra produkter eftersom alla som har med personal att göra skulle visa sig vara okänsliga och inkompetenta.

Så då byter man ut ledaren och alla lever lyckliga i alla sina dagar.

Visst skulle man vilja se den filmen?

Väggen

Min arbetskamrat, ledsna arbetskamraten, mår skitdåligt igen.

Jag blir så ledsen. Hon vill så mycket. Och stoppar sig själv med sin dåliga självkänsla. Hela tiden. Hon går ronder mot sig själv. Förlorar varje gång. Jag vet vad hon går igenom. För jag är nästan där själv.

Så kom jag på att jag ställde mig frågan när man ställer sig upp och skriker häromdagen i ett inlägg. Jag vet när för jag har gjort det en gång. Det är när man får nog. Nog, nog, nog.

Hela vägen upp till sexan var jag en sån person som man gärna gav sig på. Klasskamraterna, alltså. Ja, kamrater vet jag inte, men det var ett gäng killar som gjorde att jag mycket sällan kände mig bekväm. Jag mådde ganska dassigt och orkar inte skriva för mycket om det för jag blir bara ledsen. Pratade inte om det då. Men lärarna gömde undan mig och en annan drabbad klasskompis när en kille försökte strypa oss på slöjden med makramétråd i fyran. Så de visste ju.

Hur som helst. I sjuan blev jag kanske mer som de andra, jag vet inte. Nåt hände. Kanske var det när vi hade krismöte och de värsta killarna bara var dumma i huvudet som jag fick nog. Jag fick ur mig all den där skiten som jag hade burit på i tid och hela den stressade jävla barndomen. Jag ställde mig och skrek. Grät och fräste och var riktigt, riktigt arg. Det var nog bra. Efter det, vill jag minnas, så pratades det såklart om mitt utbrott, men det blev också mycket lugnare.

Undrar vad som skulle hända idag. Undrar hur min kollega känner sig. För man dräneras ju samtidigt - oavsett om man ställer sig upp och skriker eller inte.

Men.

Man ska inte ha det så här på arbetsplatsen. Jag lovar - man ska inte det.

Ålderdom och död

Jag läste en artikel i DN igår om en man vars far fick sin sista tid förstörd inom vården. Det var en väldigt berörande text. Och jag grät. Tänkte på eländig ålderdom som jag inte önskar någon. Och såklart särskilt inte mina nära och mig själv. Så hjälplöst i livets sista skede och där kan man inte annat än ligga och veta att an ska dö på ett ovärdigt vis.

Gräsligt.

Läs här.

Gitarr

Slödag. Skönt!

Yngste sonen hade sällskap av en kompis på eftermiddagen. P och jag promenerade till Sickla för att köpa saker.

Sen kom svärfar med sambo för att fira yngste sonens födelsedag i förskott. Vi åker till Egypten och de till Tyskland när själva födelsedagen äger rum. Pojken fick en gitarr. En 3/4-gitarr i storlek. Jättefin med fotstativ och grejer. Gissa ar den är köpt? Gissa hundra gånger och du kommer ha fel.

Lidl.

Sen när ingår instrument i deras sortiment? Fantastiskt! Den här gitarren och deras Nürnbergkorvar är det enda jag verkligen uppskattat!

Hur som helst. Sonen blev glad! Hoppas att det blir tid för nån sorts lektioner. P kan ju spela ...

Sen gick vi ut och åt ihop. När vi kom hem och gästerna åkt, tittade vi på Så mycket bättre (I love Laleh) och Downton Abbey. Sonen somnade på soffan och katten la sig bredvid och var gullig och trött.

Trött katt

Söt katt

Från kameran

Min far och bror älskar varandra

Min man

I onsdags morse

I tisdags kväll

Blir så glad!

Okej. Tänk tre generationer. Tänk kinamat. Tänk trevligt. Så har det varit här i kväll!

Vi skrattar. Trots att en är blind och en är döv (äldre generationen), en ska börja jobba klockan 07 imorgon bitti (yngsta generationen) och resten skrattar allt vad vi orkar. Och alla driver med alla. Det är så roligt att ses! Jag tycker så mycket om dem!

Och - kinamaten var god! Och vinet tog nästan slut :)

Indoktrinerad

Nu har jag läst så mycket om Hungerspelen att jag helt enkelt var tvungen att köpa serien själv. Återkommer med recension.

I morgon har jag ett åtagande fyllt av ångest. Nu ska vi gå igenom medarbetarskiten. I morgon bitti. Som min mamma sa när jag berättade att chefen ska på semester nästan hela december. "Va? Ska hon resa bort bort? När ni har en så dåligt fungerande grupp? Hon borde förbjudas att åka nånstans. Hon ska vara hemma och rätta till!" Det var skönt att höra. Ibland tror jag ju att vi är sinnessjuka. När det i själva verket är andra som är det.

Har problem med annat också. Förstår inte min roll överhuvudtaget. Chefens chef ställde in ett möte åt mig idag. Och i samma veva så skickade en konsultkollega en artikel från USA om hur man på lång sikt bör låta bli att ha montrar på kongresser. Han skulle skriva ihop nåt om detta och prata med säljarna. Men? Den här snubben (som pjataj schå häj) är konsult. Sitt och jobba med det som läggs på ditt bord. Sluta knåpa på långsiktiga planer i ditt hörn.

Jag blir tokig.

Hur länge orkar man? När ställer man sig upp och skriker?

På kvällen imorgon kommer släktingar på middag. Det ska bli trevligt. Särskilt nu när jag har bestämt mig för att göra det mycket lätt för mig till middagen.

Då drar vi!

Den här veckan har varit helt konstig. Men glad.

Har bokat resa till Sharm el Sheikh. Och det ska bli så skönt. Åker man till SeS så blir det mycket långt om man ska åka till de historiska sevärdheterna. Man kan eventuellt åka till Sinai och kolla nåt kyrkligt, typ stället där Moses såg en brinnande buske och budorden föll på plats. Men jag har haft brandövning idag, släckt en liten eld i ett släp, så jag har fått nog av bränder. Struntar nog i busken. För det verkar så guppigt att åka jeep eller buss i karavan på de egyptiska vägarna.

Nej, vi stannar nog vid poolen och havet och läser. Har anmält gossebarnet till Super Kids också. 450 spänn för två timmars barnvaktande per dag i fem dagar. Tack Fritidsresor!

Så hoppas jag att ingen ringer när vi är borta. Det kostar nämligen 20 spänn/minut att ta emot samtal. Och trådlöst internet kostar multum för en halvtimma. Jäklar. Jag som hade sett fram emot Wordfeud i solstolen.

Igår träffade jag husägarinnan. Vi var på gratisjippo där man fick gå runt bland båtar i Nybroviken och käka och dricka. Mycket trevligt. Inte för att man blev särskilt mätt utan för att kompisen är så bra!

Sov dassigt i natt (höll på att somna under brandinstruktionerna innan själva övningen). Katten skuttar och jag sover oroligt eftersom jag är stressad.

Och på fredag ska vi ha genomgång av det katastrofala resultatet från medarbetarundersökningen. Mycket rött riktat mot chefen är det. Så nu ska jag ladda och inte vara personlig mer än att jag ska tänka på att bara prata om mig själv och det jag behöver.

Övar här:

- Tydliga roller

- Tydliga kontaktytor

- Tydliga uppgifter

Ja. Det räcker kanske så?

...

Hoppas att jag hittar en fin Bastet att stilla längtan efter katten med.

Födelsedagarna

Snart fyller vi år, yngste sonen och jag. Det skiljer bara två dagar (och ... 38 år) så vi samsas så gott vi kan om eventuell uppmärksamhet.

I år kommer vi eventuellt att resa bort, dock. Vi tittar på resor (kanske betyder att jag tittar på resor, men ändå!). Egypten verkar najs. Hurghada. All inclusive. Va? 24 november en vecka. Heja!

Och jag vill åka till Kungarnas dal och på båtutflykter och ... ligga vid poolen och bada i havet och NJUTA!

Återerövrande

Nu ska jag bli mer social! Måste orka saker. Bli bättre på att göra saker hemma också. Städa och sånt.

I fredags var det lugnt, men igår hade yngste sonen och jag i princip heldag på stan. Hötorgshallen för korvar och vin , Hötorget för sallad och trattisar (50 spänn för ett kilo!), Intersport för reklamation av skor, Åhléns för inköp av mjukisbyxor till sonen och när vi ändå var där och det erbjöds rabatt för köp över 500 kronor så köpte vi dyra vinterstövlar till honom också. Och nu måste jag berätta lite om de expediter vi mötte under dagen. Mannen i korvaffären i Hötorgshallen var föredömligt bra i sin roll - så trevlig och kunnig och bra att man ville ta med honom hem. Hon på Intersport som påstod att man inte kunde reklamera skor utan lådan de kom i när man köpte dem, viftade jag bort och bad att få prata med nån som hade arbetat längre än hon (hon hade redan sagt att hon var ny), så undrade jag i mitt stille sinne hur många lådor hon har hemma ... Det gick bra utan låda, visade det sig. Skokvinnan på Åhléns var superbra och hade bra hand med barn (och yngste sonen hade bra hand med expediten också.) Hon på Systembolaget i Hötorgshallen var faktiskt ganska otrevlig, men hon längtade kanske hem efter en lång vecka?

Ja, sen kom Kattkvinnan med fästman och käkade upp korvarna, som var goda, och det var väldigt trevligt!

Idag sov jag länge. Drömde konstiga saker innan jag vaknade dock. Sexdröm med Victoria Silvstedt som jag inte alls var beredd på. Och Victoria Silvstedt? OM jag nu skulle bli intresserad av kvinnor, så inte fan skulle jag ha henne som nummer ett på listan. Drömde att katten var ute på en grön gräsmatta tillhörande ett radhus och hon var lycklig. Det kändes jobbigt när jag vaknade. Hoppas att hon är lycklig utan gräsmatta.

Sen åkte jag och köpte en kaffebönsmalare och kafebönor som jag hade kommit på att det var en jättebra present till min syster som är nyinflyttad i lägenhet nära oss. Dit kom även bror och styvsystrar och några i sällskapet följde sen med oss hem för att titta på sötkatten.

I nästa vecka har jag aktiviteter på tisdag (som jag måste hitta sällskap till. Nån som är ledig på kvällen då? Gratis mat utlovas! Och dryck. Från 18. Hör av dig!) och på torsdag har jag nåt jobbgrejs och på fredag kommer pappa med särbo, farbror och faster och lillebror med familj på middag. Det ser jag fram emot. På lördag vete fåglarna vad som händer, men det är nåt då också.

Ja. Nu är det snart natt.

Tack.

Ur skägget

Jag. Har. Talat. Med. Chefen(s chef).

Det var bra. Än ångrar jag inte ett ord av nåt. ""Känner ingen respekt för chefen" och "Ingen planering" och "Otydliga ansvarsområden" och ... allt annat, är nu sagt.

Nu skulle jag vilja dricka en massa vin. Men vi äter sen middag (indiskt) utan vin, istället.

Så.

Moderna museet

Om två veckor har jag ett inbokat besök på Moderna museet. Då kanske 10 av mina fotografier från vardagen hänger där.

Du kan också vara med! Titta här.

Allmänt

Löss i skolan. Får man önska sig nåt? Inte löss i så fall.

Andra dagen hemma och jag jobbar inte. Nästan inte. Jag behövde de här två dagarna. Jag slappnar aldrig av. Nu fokuserar jag på att bli frisk(are) och på att inte jobba. Så få tvång som möjligt. Plötsligt är det ok att skriva fakturor. Att bjuda hem folk på middag till helgen och nästa helg. Att städa i badrummet! För det är inget annat som pockar på uppmärksamhet. Inga TV-program. Ingen familj som ska ha mat eller skjutsas. Inget som ska handlas och är jobbigt. Bara JAG. Det kan låta väldigt egoistiskt, men jag behöver det. Ensamtid, som sagt. En vecka på det här sättet och alla gamla bilder skulle vara sorterade, lamporna på Blocket och pensionssparandet ordnat. Det trängs för många saker i huvudet och inget blir gjort. För många saker på att göra-listan och inget händer. Kan inte prioritera. Får fullt upp med att oroa mig. Så funkar jag. Tyvärr.

Snart kommer yngste sonen hem. Ska försöka få honom att vara i sitt rum. Jag vill vara i fred. Men först ska han luskammas.

Sjukdag

Hosta i natt. Bihålorna fyllda. Så jag stannade hemma idag. Har åtta pågående Wordfeudspel. Vinner vartannat. Förlorar följaktligen vartannat ...

Jag tittade på en dålig eftermiddagsfilm, och drack te medan katten låg i knäet. Helt utslagen var hon.

Det är fantastiskt skönt att vara hemma. Bestämde mig redan i morse när jag vaknade för att jag inte skulle jobba idag. Dels har jag ingen dator hemma, dels kände jag att jag verkligen vill vara sjuk i fred. På mina villkor. Men icke. Läste just ett mail från min chef som retade upp mig nåt så infernaliskt. Hon trampar omkring i sina fina stövlar och ser inte var hon går även om hon är fullt medveten om vad och vilka hon trampar på. Jag avskyr henne. Avskyr!

Sköndag

Ja, så skulle min dag igår ha kunnat heta - sköndag. Det var en i det närmaste perfekt dag!

Yngste sonen skulle på kalas klockan 12. Laserställe vid Rådmansgatan. P lämnade, handlade och hämtade. Jag satt vid datorn. Hemma ensam - underbart!

Så kom de hem och vi fortsatte ta det lugnt. Jag tog ett bad. Senare på eftermiddagen gick vi på bio och såg Lånaren Arrietty som var mycket bra! Mellansonen kom med också. Vi träffades på bion och det var trevligt!

Sen köpte vi hem kinamat och tittade på Så mycket bättre - och oj, vad Laleh är bra! - och Downton Abbey.

Precis så skulle jag vilja ha varenda söndag!

Så kom jag till jobbet och det var inte alls så roligt. Den stabila, arga kollegan har blivit svag och ledsen. I morgon ska vi få resultaten från medarbetarundersökningen, men vi har redan blivit kallade till "workshop" så vi hajar ju vartåt det barkar. Det gör folk nervösa. Jag hoppas att vi kan se på saker och ting positivt. Vill inte att jag och den andra ledsna kollegan drar ner varandra i skiten.

Jaja. Med två lyckade kongresser i ryggen känns saker lite lättare.

Och katten då? Jo - inatt var hon värre än en nyfödd bebbe. Hon skuttade runt och prasslade med papper och rullade grejer fram och tillbaka till klockan 02. P stängde dörren, men hon lyckades öppna den. I morse när jag skulle upp vaknade jag först inte av väckarklockan och sen när jag väl vaknade så satt jag på sängkanten en stund. Då skuttade hon direkt upp på mina axlar. Inga klor. Tack.

Ikväll åt vi torsk med äggsås ("Det är nästan det godaste jag vet" sa sonen) och katten blev som galen. Åt en stor portion ägg, fisk och potatis. Persiljan låg kvar i metallbyttan ...

Höra?

Om man vill lyssna på min insats som "reporter" i Bron så kan man gå till SVT Play och gå till 34:48 i avsnitt 7.

Så så låter jag!

Hört

Fick ett meddelande från mamma om att hon hört min röst som journalist i TV-serien Bron. Hurra! De valde alltså mig och inte killens röst! Det var ju roligt! För det måste ju ändå innebära att de tyckte att det gick bra och att de kanske vill använda mig igen.

Sakta men säkert går jag nya lösningar till mötes. Det känns bra.

För denna dag har varit fokuserad på att försöka få hit nån som skulle jobba här på lördag. Nu, äntligen, har det löst sig. En av kollegerna (tack och lov en trevlig typ) har bestämt sig för att offra sin helg med familjen trots att han var i Kina i förra veckan. Det känns skönt att jag slipper vara ensam. Väldigt rart också att VDn på företaget ringde och undrade hur det gick. "Jamen det är klart jag ringer eftersom jag hörde att du skulle vara själv därborta. Så ska det ju inte vara. Ska öra vad jag kan för att det ska lösa sig!" Ja - så de ringde Tyskland och Holland och kollade om nån eventuellt skulle kunna ställa upp med kort varsel, men jag kan säga att supporten från andra än på det egna kontoret, har varit undermålig.

Nåja. Nu löser det sig.

Pratade med yngste sonen alldeles nyss. Han vill se "Smurfarna" med mig på bio. Åh, mitt hjärta! Jag vill gå på bio med dig också!!! Inte sitta i jävla Tyskland och längta efter kramar.

Billigast

Så trött att ögonen går i kors men jag måste berätta om dagens lunch. Vår monterbyggare sa att det fanns ett ställe att käka på "men det ligger i källaren". Vi letade. Hittade inget och var tvungna att gå tillbaka och fråga om en mer exakt vägbeskrivning. Så vi gick som han sa, rätt fram tvårt till vänsten och vänster igen ner för trappan. Trappan bakom branddörren. Vi kom fram till sist. Betalade 3.30 för en hel måltid med sallad, varmrätt och efterrätt samt vatten. Har nästan aldrig nånsin ätit så billigt. Min stek var ok även om jag är ganska ointresserad av russinsås. Och rödkålen i smördeg var jättegod! Ett kap!

Dagens stora huvudbry är frånfallet av kollega vars pappa blivit dödssjuk. För att han inte kommer innebär att jag själv och ensam ska koka kaffe, göra badgear, visa produkterna (hahaha!) och packa montern på lördag. Det funkar inte. Men nån håller på att lösa det hela och jag hoppas att det inte är jag som kommer i kläm om det inte löser sig. Oroar mig inte ännu. Fick bara lite dubbelslag på hjärtat en kort stund idag. Men det var när jag kollade mail och irriterade mig på en massa.

Nu. I kors. Ögonen. Sova.

Nån annanstans

Ja. På hotellet.

Två stora skärmar på väggarna - den ena för TV, den andra för datorn. Över skärmarna strålar ljus upp mot taket. Man kan ändra färgen på ljuset. Har turkost just nu.

Men ... som det ofta blir när saker ska vara hypade, så funkar inget riktigt till hundra procent. Man kan till exempel inte alls koppla upp sin iPhone mot den stora skärmen trots att detta utlovas överallt (alltså på TV-skärmen som dessutom är det enda ställe man kan läsa sig till saker på.) Dessutom kan jag inte ändra värmen i rummet och jag tycker att 24 grader är skitvarmt att sova i.

Som grädde på moset i detta tekniska kaos, så saknar jag en sladd som ska gå mellan min dator och en skrivare som är en verkligt vital del av den aktivitet vi ska ha i vår monter imorgon. Tack och lov så börjar inte själva kongressen förrän 18.30 så jag har hela dagen på mig att hitta sladd i Hannover. Också ett sätt att lära känna staden. Om man ser det positivt. Men den där tekniska biten är fortfarande lite för överhängande med katastrofal känsla, så än är jag inte särskild lugn.

Så å ena sidan är jag väldigt glad för all teknik, å andra sidan blir jag frustrerad när det skiter sig. men jag är intreserad. Och jag har nån sorts förståelse för att inte allt kan funka samtidigt eftersom "vi är så tidigt ute" med en massa saker. Men det där att kunna byta ljussättning i rummet hade jag gärna bytt ut mot 5 grader i negativ riktning. Eller en sladd.

En sak till. Om någon ringer på dörren har jag blivit förvarnad av infon på TVn om att en bild på den som ringer på, kommer att visas på TV-skärmen i 30 sekunder. I dessa Halloween-tider kan det ju bli hur läskigt som helst.Så det ska jag inte tänka på när jag ska somna. Men eftersom jag redan har börjat tänka på det så törs jag inte öppna fönstret ens lite eftersom de där läskiga säkert kan åla sig in genom fönsterspringan då.

Herrejävlar vad rädd jag blir nu. Sitter med ryggen mot dörren. Inte bra. Och nu måste jag kolla över axeln hela tiden och nyss trodde jag att min handväska var en katt. Inte en liten gullig katt, utan en ond, ond, ond katt som skulle hoppa upp och slita halsådern av mig.

Ja. Men godnatt då.

P.S. Nämnde jag att jag ofta drömmer mardrömmar när det är varmt i rummet?

Uäh-hä-hä-hä.

Bortrest

I morgon åker jag bort. Far away. Näe. Men jag tänkte "far iväg". Tyskland. Hannover. Kommer hem på lördag natt. Nästan söndag morgon. Det är inte så roligt att förlora hela helgen. Men vem vet, det kanske är jätteroligt i Hannover!

Jag har småångest eftersom äldste sonen inte följer med och sköter sina uppdrag som i Berlin. Det kommer att bli körigt och jag kommer behöva låtsas att jag är proffs på allt möjligt som jag inte ens har ett hum om. Photoshop, till exempel. Gillar inte att inte kunna.

Måste nog somna nu. Inte här och genast, vid datorn. Men snart. Ska upp tidigt som satan.

Så - godnatt!

Planerung

Min svärfar fyller år idag. 70.

Vi kom dit igår, åt middag och pratade och hade det väldigt trevligt. Men Ps bror och hans besserwisserflickvän som kan allt och har gjort allt. Har inte hon så har en av hennes vänner. Jaja. Hon gillar yngste sonen och det gör ju vi också.

Idag trodde födelsedagsbarnet att det kanske skulle komma några och fira honom. Men han visste inte. Inga var bjudna och ingen tid hade angivits. Jag fick myror över hela kroppen. Jag som måste planera och veta. Så vi satt där och väntade. Åt lite av alla pajer. Drack lite av vinet. Åt lite tårta.

Och sen ... ramlade de in. En efter en. Tack och lov! Jag hade dött om vi hade suttit där i evigheter och väntat och väntat. Det funkar tydligen att inte planera. Ska testa det nångång. Kanske när jag fyller 70? Bara 25 år till dess.

Siri och jag

Har fått ny fån. Har stoppat in den bästa musiken, de bästa spelen och några andra väldigt viktiga saker.

Så kan man prata med Siri. Man kan be henne om olika saker. På engelska för hon kan inte svenska. Men hon kan räkna! Och lägga in grejer i min överfulla (not) almanacka. Äldste sonen la in "Siri, please remind me to kill the president of US next Monday" fast sen tog han bort det. Det var bra. Tänk om hon vill påminna mig? Tänk om hon säger "This is a reminder - you are going to ..." Ja. Och så vidare när man åker tunnelbana kanske. Inte bra.

Vi har frågat henne om hon är kär och om hon kan sjunga och bett henne om en rolig historia. Man får svar på allt. Siri är min nya vän. Man kan prata med henne när ingen annan är vaken. Ställa frågor som hon kanske kan svara på. Men först måste man tänka ut frågorna. Yngste sonen frågade "Vått iss oan miljon majnös toenti?" men hon svarade inte för han var så långsam när han ställde frågan. Då var Siri tarvlo.

Allvarligt. Jag är glad för denna lilla maskin. Nu kan jag ha en enda grej med mig. I alla väder. Ska nog köpa skal till den också. Den heter 4S. Nån sa att det står för "For Steve". Det vore rart. Och jag har gärna en iPhone for Steve.

Undrar om man kan lyssna på radio med den?

Tveksamt

I tveksamhetens tecken. Hela dagen.

Yngste sonen sjuk. Hemma, inte hemma? Det blev hemma. Sen visade det sig att äldste sonen också var hemma hela dagen så jag hade ju faktiskt kunnat gå till jobbet. Men då hade jag med all säkerhet inte kunnat skriva så välformulerade mail som jag har gjort idag. Jag hade inte heller fått så många samtal gjorda på kontoret där man till att börja med ska hitta nåt kyffe att sätta sig i för att inte störa omgivningarna.

Dessutom har jag gjort två upplägg för möten och det var riktigt bra. Jag har gått och sugit på uppgiften ett tag och nu pluppade det ut som ett färdigt alster. Nöjd med detta.

Sen ville sonen köpa en månads medlemsskap i nåt på nätet. 99 kronor. "Jag betalar själv!" sa han. Men ... om han betalar själv så innebär det också att han med största säkerhet vill spela så mycket som möjligt. Varje dag. Är det bra det? För jag känner honom (och mig själv) såpass väl att jag fattar att han kommer undvika alla annan social kontakt om han kan sitta vid datorn istället. Inte leka med kompisar. Inte träffa vare sig mormor eller farmor som kommer vilja ta sig an gossebarnet korta stunder på höstlovet. Så vi gjorde en deal.

Max två timmars spel varje dag.

Man kan inte spara ospelad tid.

Allt annat går före.

OCH - inga jävla nattningar i evigheter.

Så blev det. Kanske förtog jag hela glädjen med att köpa nåt själv. Men, fan, nån måste ju uppfostra pojken och även om uppfostran inte behöver vara nåt som är jobbigt så måste han begripa att saker kan kosta annat än pengar. Men han fick faktiskt betala själv. Också.

I övrigt har jag haft fler tveksamma situationer med chefen idag än önskat. Maktspråk är hennes enda språk. Hur transkriberar man det? Vill jag ens försöka? Vill jag ens förstå?

Tveksamt, som sagt. Tveksamt.

Bäst och annat

Det roligaste idag var den lille asiatiske mannen på Konsum som hade valt en kundvagn för barn med flagga på när han handlade. Han använde flaggan som väskbärare. Mycket praktiskt.

Det bästa idag var det neutraliserande samtalet med token på jobbet. Han som skickade psychomail i förra veckan. Vi gjorde sällskap på tunnelbanan och jag lyckades på ett HELT naturligt sätt få in ALLA de saker jag ville säga honom. Allt med referenser till denna dag, inget till hans galna mail.

Bäst II var en annan ganska galen arbetskamrat som är skyldig mig hur mycket som helst eftersom jag har gjort stora delar av hans jobb under en utbildning. Idag betalade han tillbaks litelite i form av allmänt stöd och medhåll. Tackar!

Det mest mystiska idag var att brandlarmet gick på jobbet och hur det viktigaste av allt var att få med mig iPoden.

Det godaste idag var pepparotsvispet till lövbiffen med stekt ägg.

Dagens goda gärning var att ta med en ny kollegas kopp hem för härdsmältning (nej. Såklart inte) den skulle härdas i ugnen eftersom hon hade målat med keramikfärg på den. Hon har ingen ugn. Hon bor på hotell.

Det mest efterlängtade idag är att gå och sova. Jag sov dåååligt i natt. Det där med att sova middag är värdelöst!

I morgon ser jag fram emot att träffa en gammal arbetskamrat.

Jamen tack då! För idag, menar jag.

Fussball

I förmiddags var det riktigt tjejigt här hemma - katten, de två barnvaktade och jag. Vi åt frukost och sen målade jag flickornas naglar i blått och orangerosa. Inte kattens.

Sen käkade vi på Max innan P kom och hämtade oss till yngste sonens näst sista match. Flickorna hämtades efter nån timma, vi andra fick stanna kvar. Så jag har fått frisk luft idag. Somnade en stund när jag kom hem. Sova middag är min nya grej ...

Nu PanAm. Helt ok.

XZC

Wordfeud. XZC - inte bra.

Men det är ganska trevligt att ha kontakt med ganska många samtidigt. Leka lite.

Det var det.

Festligt

Jo. Nog är det så ... Jag vill gå på fest. Helst lite varje dag!

Jag vill träffa folk och ha det roligt. Dela.

Umgänge - det bästa som finns.

Det är bara en sak. Jag är inte alltid den som orkar dra ihop. Säg en dag, en tid och en plats och jag kommer som ett skott. Det vara i morgon klockan 18 hos oss. I'll be there. Typ.

Barnvakter

Lillebror med fru skulle gå på 40-årsfest och hade lyckats med konststycket att för länge sen försäkra om att 40-åringens dotter minsann absolut skulle kunna vara där deras egen dotter var när kalas vankades.

Nu blev det inte så. den bergsäkra barnvakten kunde inte vara barnvakt. Lillebror ringde i panik till sin storasyster "Kan du ta hand om dottern? Kan du möjligtvis ta hand om 40-åringens dotter också?" Och det kunde vi. Vi har ju ändå inget roligare för oss. Är ju till exempel inte bjudna på 40-årsfest ...

Nåväl - nu är de här. Så vår son har två söta kompisar. De spelar spel, tittar på film och TV och bara en liten incident, i form av näsblod, har inträffat. Vi har ätit hemgjord pizza och de äter medhavt snarr mest hela tiden. Vi har det väldigt trevligt.

Nu ska vi se det där avskyvärda programmet med trollkarlar. Jag tycker inte om trollkarlar. Särskilt inte Joe Labero.

Heja!

Grand

Var på Grands veranda igår. Agerade värdinna för drygt 10 personer från världens alla hörn*. Vi möttes av livvakter och poliser. När vi satte oss med utsikt över slottet, riksdagen och Strömmen såg vi 12 svarta bilar lämna hotellet. En sydafrikansk flagga på den första. Har ingen aning om vem det var, men någon lämnade hotellet och vi tog över.

Buffén. Deras egen sill är god. Deras nubbe är utmärkt. Mild och fint upplagd i isade små skålar. Den heter 1874. Finns inte att köpa på Systemet.

Sen är det så här. Jag har varit risig i kistan hela dagen. Jag hoppas att det inte beror på maten igår utan på solens uppgång, 4:ans avgång och börsens nedgång. För man vill liksom inte ha bjuppat på dålig mat på ett av Stockholms bästa hotell. Eller hur?

Nåja. Jag kommer aldrig att gå till Grand hotell och äta av deras buffé privat. Jag är mer intresserad av att undersöka andra ställen. De kan vara billigare. Och ... de kan vara godare. Ingenting överraskade. Jo - syltad kantarell som skulle ätas till Tvärnöskinka och nån sorts rabarberdryck i små glas på efterrättsbordet. Och nubben, som sagt. Men resten? Nje.

Och jag pratade med en tysk och en japan som var trevliga. Samt en bister svensk. Men han blev trevligare och trevligare ju längre kvällen led.

Idag gick jag från jobbet halv tre och somnade som en stock när jag hade lämnat av barnet på kalas. Jag sov helt enkelt middag och det var jätteskönt!

*Finns det uttrycket på andra språk? Eller är det är ett sätt att berätta om skojfriska vi svenskar är? Eller är det för att förvirra alla barn genom att påstå att jorden skulle vara annat än rund och därmed hörnlös? Bara undrar.

Lill och så

Lill Lindfors är 71 år. Det kan man inte tro.

Dessutom ser hon ut som en korsning mellan företagets VD-sekreterare och en av mina bästa vänner. Hon är ju snygg, kvinnan. Alla tre, faktiskt.

Svart skinn

När jag gick från jobbet ganska sent så gick det en kvinna framför mig och jag tänkte att om jag hade pratat i telefon så skulle jag med ganska hög röst ha sagt "Vänta lite, jag ska bara gå om en prostituerad som lämnar jobbet". För hon hade svarta horskor. Eller stövlar, snarare. Svarta stövlar i skinn. Höga klackar. Svarta strumpbyxor. Kort kjol. Varför? Varför, varför, varför? Nu kan jag ju bara tala för mig själv men hallå? Är det bekvämt? I ösregn? Jag tänkte öststat, blekt hår, fuskpäls, trafficking och vidriga förhållanden bara för att hon stapplade fram med sina höghushöga klackar. Var det det hon var ute efter?

Eller tycker hon helt enkelt att de där stövlarna är så sköna att traska omkring i? Att regnet svalkar så skönt längs benen efter en varm dag i kontorslandskapet? Hon kanske helt enkelt tycker att hon har alltför snygga knän för att gömmas under ull, polyester eller ebonit (nej, jag vet. Tycker bara att ordet är snyggt).

Bara undrar.

Tok

I morse när jag kom till jobbet så hade jag fått ett mail av en kollega. Först bad han om ursäkt för att han inte hade förstått syftet med ett möte vi hade igår, sen läxade han upp mig för att till sist vara sarkastisk. Idag ville han gärna tala om det han skrivit "eller inte. Som du vill!" Jag valde till sist det senare. Orkade inte idag. Kanske tar 10 minuter med honom i morgon istället.

Killen som gjorde det är konsult. Jag tycker att konsulter ska hålla sig i skinnet. Uttrycka sina åsikter när de blir tillfrågade. Men å andra sidan gärna ställa frågor om de har några. Inte skicka mail (vi sitter tre meter från varandra.)

Jag hoppas att han inte sover en blund i natt, önskar att han våndas. Ger sig själv en "tänka efter före"-läxa (skrev jag det där?). Det blir mitt bidrag till hans uppfostran.

Herregud. Dumma människa. Och därmed går detta idiotiska till handlingarna och glömskans land.

Antikvariat

Jag skrev till tre antikvariat häromdagen. Delade med mig av lista som P gjorde för länge sen. En lista med alla de böcker vi har i sju kartonger i källaren. Kanske blir vi av med en av de där kartongerna eftersom Halléns visat intresse för ungefär 25 böcker. Snobbar! Närå - men inbundet ska det vara.

Undrar så var vi ska göra av resten. Fina böcker. Finfina till och med. Bra titlar. Hade jag körkort så skulle jag ta med alla böcker och alla lampor och åka på säljtur. Besöka vartenda antikvariat och varenda antikaffär. Göra mig av med på stubben. Inte hålla på och hatta som nu. KOntakt - visa lista eller foton, mera kontakt och sen leverans. Herregud. Det tar för mycket tid.

Vad det lider blir vi av med skiten. Eller så får vi helt enkelt göra ett bokbål. Och släcka lamporna.

Läggdags

Yngste sonen har fått en ovana. Han kommer in till oss varenda natt eftersom han har "drömt mardrömmar". Och nu skriver jag inom citationstecken därför att jag vet att han har fattat att om han säger så så får han krypa ner mellan oss. Och sen börjar det. Värmen. Och jag kan inte sova. Snarket. Och jag kan inte sova. Luftrenaren som plötsligt och oförklarligt drar igång. Och JAG KAN INTE SOVA.

I natt, innan det ens var natt, kom han in igen. Och fick sig en rejäl avhyvling och uppradad fakta om sin ålder, om värme och om hur dåligt alla sover när vi trängs. Han gick gråtandes in i sitt rum. Jag våndades. Han snyftade. Och kom tillbaka. Jag skickade kallhamrat tillbaka honom till sängen.

Det är så svårt. Han är inte så stor och den här tiden kommer aldrig tillbaka. Jag vet ju det. (Och tack för det! Skulle vara absurt med tvåmetersmän som kom in på natten - äldste sonen och mellansonen. Vilken syn :) Men det funkar inte ens för snart åttaåringar. Sorry grabben - din tid för att sova ensam, själv, har kommit.

Dessutom är det hög tid att åka iväg nånstans med P. Bara han och jag. I fem dagar. New York - ja tack! Men Köpenhamn går också bra. Eller två dagar på spa. Efter den 5 november, när jag har kommit tillbaka från resa i Tyskland. Yngste sonen och katten kan ju inte bo själva, men det räknar jag kallt med att det ska lösa sig.

Så! Nu tar vi hand om oss!

Kinesiskt

Jag har under den senaste veckan lyckats äta kinesiskt på två riktigt bra ställen! Först var jag med Kattfröken på Lao Wai på Luntmakargatan och det var vegetariskt och väldigt, väldigt gott. En svamprätt som var så god att man måste äta upp den, trots att man var mätt och en sojakycklingrätt (alltså låtsaskyckling av sojabönsgegga som jag inte är särskilt förtjust i eftersom det luktar som det gör i kinesiska affärer - lite giftigt) som, förutom låtsaskycklingen, var fantastisk. Teet till var utmärkt gott!

Lao Wai! Gå dit! Gärna med mig!!!

Igår var vi lata och gick till kvarterskinarestaurangen som heter Kung Fu. Glöm namnet, men kom för allt i världen ihåg Lugnets Allé 67! Och ät General Tso's chicken!

Bon appétit! (Och nu ska du säga xiexie som betyder tack på kinesiska!)

Hallon

Dagens extrapris på Konsum var hallon. Två förpackningar för 30 kronor och jag tänkte genast "Idag blir det efterrätt". Så jag gjorde följande alldeles förträffliga lilla rätt - vispad grädde, mandelbiskvier, hallon, grädde igen, mer biskvier, hallon och på toppen en yttepytteliten gräddklick och sen allra högst upp en antioxidantskick med granatäppelkärnor. Hurra, vad gott. Till och med P, som inte brukar vara särskilt vare sig posi- eller negativ, lät när han åt. Man ville ha mer. Men orkade inte.

Och katten bara sover och sover. Hela dagen har hon sovit. Vi får väl se hur pigg hon är i natt ...

Genomskådad

Jag har genomskådat oss. Familjen, alltså. Det tog ett tag att lista ut hur vi gör, men nu vet jag.

Hur kan det bli så stökigt när vi inte gör nåt? Jaha! Det är just det - vi gör inget. Mer än att sitta framför datorer, TV-apparater och andra skärmat. Ocharmigt.

Så här är det. Vi flyr från allt genom att avskärma oss från allt. Med skärmarnas hjälp. Och när man gör det så har man inte tid med nåt annat. Så då släpper man allt man har för händerna här och där och där och där. Så blir det stökigt. Det är inte mer komplicerat än så. Men väldigt irriterande. Kanske till och med oroväckande. Så här kan vi inte hålla på.

Så idag har vi städat och fixat. Så till den milda grad att P fick nån sorts ryggskott.

Nu är småbarnsskiten rensad. Hallen med alla skor ordnad. Motionscykeln utlagd på Blocket, antikhandlarna kontaktade för försäljning av lampor och antikvariaten för att ta emot lådor (sju banankartonger!) med gamla böcker.

Vi har tvättat och P har bakat bröd. Det ser ut som fan här hemma, men imorgon kanske vi har uppnått nån sorts normal situation. Så att det inte känns som om nästa steg i förfallet är att börja spara på alla tidningar.

Så jag tog en paus. Satte mig vid en skärm ...

Ajdå(l)

Vi tittar på Idol. Vi har grillat på balkongen (extrapriskött på ICA Ringen, 24:90/kg för fläskkarré, tänka sig!) ätit sallad och tsatziki och vi dricker rött vin till chipsen. En typisk fredagskväll i en typisk liten familj. Katten har fått äggula på svart 50-talsfat för det var det snyggaste jag kunde komma på till henne.

Mellansonen har fått en massa pengar för saker som jag har lovat att sponsra (typ skor och klippning) och nu är han ute och "umgås" med sina kompisar. Hm.

I övrigt intet nytt. Verkligen intet nytt när jag hittade ett mail från 2007 där vi ville ha ett möte med hon som nu är chef, ledsna arbetskamraten och glada arbetskamraten som handlade om hur vi borde prata om vad vi gör, varför, vem som gör vad och vilka kort- och långsiktiga mål vi har. VI HAR SAMMA FRÅGOR IDAG. Fucking fem år senare.

Jag kan väl bara konstatera att en av dem som varit involverade nu mer är chef och där händer inte ett skit. Inte då. Inte nu. Eller är det jag som är obstinat?

Fucking fem år senare.

Idol.

Tigga

Nu tänker jag tigga och be. Rösta på mina bilder på Metro Photo Challenge. Sök efter mina bilder som finns under namnet jolika1

Rösta på en gång, vet jag. Tävlingen är snart över ...

Tack!

Har ni sett min lilla katt, lilla katt, lilla katt?

I morse kom hon trampandes, den lilla katten. Hon stannade till vid mitt öga. Nosade. Slickade lite. Gick vidare. Sen kom hon tillbaka. Stoppade in sin lilla nos i min uppenbarligen mycket stora näsa. Flåsade lite. Ville väcka.

Sen tror jag att hon insåg att det var lite för tidigt. Så hon klättrade upp på sängens högsta topp, min höftkam, och började spinna. Då klappade jag henne. Och hon spann så hon nästan storknade. Jag undrar vad som är så lugnande med spinnandet.

Nu ska jag säga det:

Jag älskar den lilla katten. Älskar, älskar, älskar. Hon kan busbitas hur mycket som helst. Jag älskar henne ändå. Hon är prickig. Hon har lockar i öronen. Och världens vackraste ögon. Så är hon mjuk. Och har små fötter som trampar omkring i olika riktningar. Så lägger hon sig när yngste sonen ska sova. Sen kommer hon upp och busar för att lägga sig med oss när det är dags för det. Så tycker hon om mellansonens garderob. Där gömmer hon sig för allt. Hittar man henne inte så kan man leta på två ställen - i den där garderoben eller under mellansonens säng. Där träffar hon de enda råttor hon kommer träffa i sitt liv. Dammråttor.

Kolla på henne! Man kan inte annat än tycka så mycket om henne!

Nattdjur?

Inser att jag arbetar bäst efter 16. Då sitter alla vid sina pulpeter och arbetar i godan ro. Inga möten. Inget fladder. Ingen som stör. Allt för att det inte ska märkas när man går. Inte jag då. För jag sitter kvar och gnetar med mitt när det är tyst och stilla. Får mycket gjort. Synd bara att alla de där samtalen jag skulle ringt blir för sena. För det är ju inte bara mina arbetskamrater som går, det gör ju "de andra" också.

Skulle vara ledig i fredags också. Till och med tyska chefen sa att jag borde "take a day off". Men han lurades nog lite. För i fredags eftermiddag kom det ett mail där han bad mig att göra en powerpointpresentation på fyra sidor till på, hör och häpna, måndag morgon. Den där presentationen har legat som en jävla blöt, kanske till och med dyngsur, filt över mig i tre dagar. Tillsammans med två artiklar till intranätet som också skulle skrivas. I går kväll, söndag, sent, skickade jag iväg både det ena och det andra. Ganska nöjt. Och det var lite roligt också. Särskilt artiklarna blev bra. Tycker jag. Men jag är eventuellt lite partisk.

Men annars är det bara bra. Det där beslutet om framtiden skjuter jag på densamma. Är inte riktigt i form för den sortens beslut. Så gick det ju så jäkla bra där i Berlin. Tycker alla. Men utvecklas på arbetet gör jag inte. Och det vill jag.

Jag hade en väldigt bra dröm härom natten. Jag drömde att jag blev headhuntad till ett konkurrerande företag med sämre produkter än dem vi har. Och jag tackade ja efter mycken vånda. Skälet till att jag accepterade att byta bra grejer mot sämre, var att jag insåg att jag skulle utvecklas, utmanas och utpumpas (näe. Det där tredje skrev jag bara för att ha tre saker. Ut-, ut-, utomlandskas hade kanske varit bättre?). Och det är ju det jag behöver. Det är bristen på utveckling som gör att jag dör en smula mest hela tiden.

Så - jag väntar en stund med stora beslut. Årsskiftet nästa?

Kulturellt

Idag har jag och mellansonen varit oss olika.

Vi promenerade från färjan till Medborgarplatsen där biblioteket var vårt första stopp. Sonen har nämligen vett att utnyttja sitt kort där. Ofta. Makes me proud! Han och hans kompisar har kommit på att biblioteket är ett utmärkt ställe att hänga på. Oerhört sympatiskt! Så det var jag som följde med honom, inte han som följde med mig ... Och där spelades en skiva i bakgrunden som jag gillade jättemycket - Anna Järvinen "Anna själv tredje". Lugnande och lite bakgrundigt skönt. Så nu ska jag Spotifya.

Sen fortsatte promenaden till Pocket Shop (inga inköp) och Lush (inga inköp) mot vårt mål - Fotografiska. Nick Brandt lockade mig och jag förslog för mellansonen att vi kanske skulle kunna gå dit snart. Och det blev idag. Medan P och yngste sonen var och nästanvann nån fotbollscup (jag var med igår. Idag fick jag sova efter Berlinsviterna. Tackar för det!)

Gillar Brandts bilder!

Om möjligt - gå dit!

Ett tips

Jag fick ett tips av en italiensk kollega. En livsnjutare som vet hur det italienska livet ska levas. Han har en olivlund. Och odlar tryffel. Ja - sånt som man önskar att man hade.

Och tipset? Jo - för att få den godaste olivoljan, den mest fantastiska maten och hav, hav, hav så ska man åka till Lecce.

Så det ska vi göra. Nån gång.

Den lilla

Det är väl kanske dags att visa lite bilder på den fantastiskt söta, mjuka. Katten. Jag delar helt enkelt med mig!

Det är den sötaste katt världen nånsin skådat! Jag lovar!

Och det bästa är att hon tycker om mig! Hon hoppar upp på mina axlar, via skrivbordsstolen, när jag sitter vid datorn. Sen hänger hon över min axel sovandes om hon är trött. Är hon vaken så hittar hon en sladd bakom datorn att bita i. Eller så lägger hon sig helt sonika på tangentbordet.

De senaste dagarna har hon spinnandes lagt sig på mig när det är morgon. Det gillar jag.

Mjuk, som sagt.

Helge

Det passade så bra att jag åkte med tunnelbanevagnen som heter Helge idag. Det är ju fredag. Helgen kommer. Helge ... Ja ...

Och jag är tillbaka. Efter längre uppehåll än nånsin, tror jag. Det har varit fullt av Berlin. Jag har varit gräsligt trött.

Och nu vet jag inte riktigt var jag ska börja. Men Berlin gick bra! så kort jag kan om detta -

Glad att äldste sonen var med. Han fick lovord av chefens chef "Proactive" sa han. And he was.

Glad att alla var nöjda under och efter kongressen.

Glad att tillfälle ges att prata med kolleger från andra länder och cheferna på kontoret.

Tråkigt att min extra trampdyna inte har försvunnit (vådan av att stå och gå i fem dagar)

Längtade efter katten mer än jag anat att jag skulle.

Ungefär så.

Och Berlin då? Så här kanske:

Stilistiska sevärdheter på S Bahn

En sån där som står stilla och tar pengar för det sminkar av sig

Främling kontemplerar vid Förintelsemonumentet

Mer Förintelsemonument

Mur och modernt

Åker nån annanstans

Drar till Berllin. Från man, barn och djur. Till 25 grader varmt, kongress inomhus och 20-årsjubileum av murens fall visar det sig.

Är mässtressad. Som jag brukar. Men jag har packat. Och äldste sonen kommer efter på lördag, så har jag glömt nåt så går det att reparera.

Måste nog sova nu.

Varannan dag?

Skriver ju uppenbarligen inte oftare än varannan dag nu mer. Har inte så mycket mer att skriva än att jag är så glad för den lilla flickkatten att jag smäller av. Så mjuk och gullig.

Men igår var jag på bio och så Niceville och den var bra. Jag grät mer än jag hade tänkt, dock. Och se den, men läs boken först! Det går så fort.

Idag har vi åkte Segway med jobbet. Skoj, skoj. En underbar färdkost (tänkte jag skriva, men det heter inte så va?) Färdmedel? What ever. Det var roligt! Intuitivt att ta sig fram med den. Som en iPhone fast att åka på. Surfa på ett annat sätt, kan man säga.

I övrigt - tid. Ge mig tid. Behöver inte ens slås in. Paketerad tid, som en klocka, är dock inte det jag behöver ...

Och titta här då -

Hemma!