onsdag 23 november 2011

Då åk vi

Tänka sig vad en liten veckas semester kan ge energi! När vi kommer tillbaka är det tre veckor kvar till jul. Då blir det en dryg veckas ledighet igen. Sen är det ju vår herregud!

Jag hoppas att vi kan snorkla. Jag hoppas att det inte är för svalt att bada i havet. Jag hoppas att böckerna är bra och Super Kids tillbelåtenhet för sonen. Så hoppas jag att födelsedagarna blir bra! Jag har köpt champagne i taxfreebutiken på planet redan. Detta ska drickas när jag blir 46. Heja!

Nu ska jag stryka det sista.

Sen ska jag sova.

Sen åker vi! Första stoppet blir Benstocken.

Ajö!

måndag 21 november 2011

Lösning?

Jag tänker så här:

Om man tar ett filmteam till min arbetsplats med förevändningen att man ska filma våra produkter en tid. Sen är det såklart min avdelning som är i fokus. Och då fattar alla på företaget i ledande ställning att den där avdelningen kan vi ju inte visa upp. Det är ju en dysfunktionell grupp med en ledare som vare sig lyfter eller stöttar eller nåt annat man skulle kunna förvänta sig av en ledare eftersom hon har kejsarens nya kläder på sig och är en bluff rätt igenom. Den gruppen kan vi inte låta nån filma - då skulle ju den större gruppens ledare avslöjas som idiot och ingen i hela världen skulle vilja köpa våra produkter eftersom alla som har med personal att göra skulle visa sig vara okänsliga och inkompetenta.

Så då byter man ut ledaren och alla lever lyckliga i alla sina dagar.

Visst skulle man vilja se den filmen?

Väggen

Min arbetskamrat, ledsna arbetskamraten, mår skitdåligt igen.

Jag blir så ledsen. Hon vill så mycket. Och stoppar sig själv med sin dåliga självkänsla. Hela tiden. Hon går ronder mot sig själv. Förlorar varje gång. Jag vet vad hon går igenom. För jag är nästan där själv.

Så kom jag på att jag ställde mig frågan när man ställer sig upp och skriker häromdagen i ett inlägg. Jag vet när för jag har gjort det en gång. Det är när man får nog. Nog, nog, nog.

Hela vägen upp till sexan var jag en sån person som man gärna gav sig på. Klasskamraterna, alltså. Ja, kamrater vet jag inte, men det var ett gäng killar som gjorde att jag mycket sällan kände mig bekväm. Jag mådde ganska dassigt och orkar inte skriva för mycket om det för jag blir bara ledsen. Pratade inte om det då. Men lärarna gömde undan mig och en annan drabbad klasskompis när en kille försökte strypa oss på slöjden med makramétråd i fyran. Så de visste ju.

Hur som helst. I sjuan blev jag kanske mer som de andra, jag vet inte. Nåt hände. Kanske var det när vi hade krismöte och de värsta killarna bara var dumma i huvudet som jag fick nog. Jag fick ur mig all den där skiten som jag hade burit på i tid och hela den stressade jävla barndomen. Jag ställde mig och skrek. Grät och fräste och var riktigt, riktigt arg. Det var nog bra. Efter det, vill jag minnas, så pratades det såklart om mitt utbrott, men det blev också mycket lugnare.

Undrar vad som skulle hända idag. Undrar hur min kollega känner sig. För man dräneras ju samtidigt - oavsett om man ställer sig upp och skriker eller inte.

Men.

Man ska inte ha det så här på arbetsplatsen. Jag lovar - man ska inte det.

Ålderdom och död

Jag läste en artikel i DN igår om en man vars far fick sin sista tid förstörd inom vården. Det var en väldigt berörande text. Och jag grät. Tänkte på eländig ålderdom som jag inte önskar någon. Och såklart särskilt inte mina nära och mig själv. Så hjälplöst i livets sista skede och där kan man inte annat än ligga och veta att an ska dö på ett ovärdigt vis.

Gräsligt.

Läs här.

söndag 20 november 2011

Gitarr

Slödag. Skönt!

Yngste sonen hade sällskap av en kompis på eftermiddagen. P och jag promenerade till Sickla för att köpa saker.

Sen kom svärfar med sambo för att fira yngste sonens födelsedag i förskott. Vi åker till Egypten och de till Tyskland när själva födelsedagen äger rum. Pojken fick en gitarr. En 3/4-gitarr i storlek. Jättefin med fotstativ och grejer. Gissa ar den är köpt? Gissa hundra gånger och du kommer ha fel.

Lidl.

Sen när ingår instrument i deras sortiment? Fantastiskt! Den här gitarren och deras Nürnbergkorvar är det enda jag verkligen uppskattat!

Hur som helst. Sonen blev glad! Hoppas att det blir tid för nån sorts lektioner. P kan ju spela ...

Sen gick vi ut och åt ihop. När vi kom hem och gästerna åkt, tittade vi på Så mycket bättre (I love Laleh) och Downton Abbey. Sonen somnade på soffan och katten la sig bredvid och var gullig och trött.

Trött katt

Söt katt

fredag 18 november 2011

Från kameran

Min far och bror älskar varandra

Min man

I onsdags morse

I tisdags kväll

Blir så glad!

Okej. Tänk tre generationer. Tänk kinamat. Tänk trevligt. Så har det varit här i kväll!

Vi skrattar. Trots att en är blind och en är döv (äldre generationen), en ska börja jobba klockan 07 imorgon bitti (yngsta generationen) och resten skrattar allt vad vi orkar. Och alla driver med alla. Det är så roligt att ses! Jag tycker så mycket om dem!

Och - kinamaten var god! Och vinet tog nästan slut :)

torsdag 17 november 2011

Indoktrinerad

Nu har jag läst så mycket om Hungerspelen att jag helt enkelt var tvungen att köpa serien själv. Återkommer med recension.

I morgon har jag ett åtagande fyllt av ångest. Nu ska vi gå igenom medarbetarskiten. I morgon bitti. Som min mamma sa när jag berättade att chefen ska på semester nästan hela december. "Va? Ska hon resa bort bort? När ni har en så dåligt fungerande grupp? Hon borde förbjudas att åka nånstans. Hon ska vara hemma och rätta till!" Det var skönt att höra. Ibland tror jag ju att vi är sinnessjuka. När det i själva verket är andra som är det.

Har problem med annat också. Förstår inte min roll överhuvudtaget. Chefens chef ställde in ett möte åt mig idag. Och i samma veva så skickade en konsultkollega en artikel från USA om hur man på lång sikt bör låta bli att ha montrar på kongresser. Han skulle skriva ihop nåt om detta och prata med säljarna. Men? Den här snubben (som pjataj schå häj) är konsult. Sitt och jobba med det som läggs på ditt bord. Sluta knåpa på långsiktiga planer i ditt hörn.

Jag blir tokig.

Hur länge orkar man? När ställer man sig upp och skriker?

På kvällen imorgon kommer släktingar på middag. Det ska bli trevligt. Särskilt nu när jag har bestämt mig för att göra det mycket lätt för mig till middagen.


onsdag 16 november 2011

Då drar vi!

Den här veckan har varit helt konstig. Men glad.

Har bokat resa till Sharm el Sheikh. Och det ska bli så skönt. Åker man till SeS så blir det mycket långt om man ska åka till de historiska sevärdheterna. Man kan eventuellt åka till Sinai och kolla nåt kyrkligt, typ stället där Moses såg en brinnande buske och budorden föll på plats. Men jag har haft brandövning idag, släckt en liten eld i ett släp, så jag har fått nog av bränder. Struntar nog i busken. För det verkar så guppigt att åka jeep eller buss i karavan på de egyptiska vägarna.

Nej, vi stannar nog vid poolen och havet och läser. Har anmält gossebarnet till Super Kids också. 450 spänn för två timmars barnvaktande per dag i fem dagar. Tack Fritidsresor!

Så hoppas jag att ingen ringer när vi är borta. Det kostar nämligen 20 spänn/minut att ta emot samtal. Och trådlöst internet kostar multum för en halvtimma. Jäklar. Jag som hade sett fram emot Wordfeud i solstolen.

Igår träffade jag husägarinnan. Vi var på gratisjippo där man fick gå runt bland båtar i Nybroviken och käka och dricka. Mycket trevligt. Inte för att man blev särskilt mätt utan för att kompisen är så bra!

Sov dassigt i natt (höll på att somna under brandinstruktionerna innan själva övningen). Katten skuttar och jag sover oroligt eftersom jag är stressad.

Och på fredag ska vi ha genomgång av det katastrofala resultatet från medarbetarundersökningen. Mycket rött riktat mot chefen är det. Så nu ska jag ladda och inte vara personlig mer än att jag ska tänka på att bara prata om mig själv och det jag behöver.
Övar här:

- Tydliga roller
- Tydliga kontaktytor
- Tydliga uppgifter

Ja. Det räcker kanske så?

...

Hoppas att jag hittar en fin Bastet att stilla längtan efter katten med.

måndag 14 november 2011

Födelsedagarna

Snart fyller vi år, yngste sonen och jag. Det skiljer bara två dagar (och ... 38 år) så vi samsas så gott vi kan om eventuell uppmärksamhet.

I år kommer vi eventuellt att resa bort, dock. Vi tittar på resor (kanske betyder att jag tittar på resor, men ändå!). Egypten verkar najs. Hurghada. All inclusive. Va? 24 november en vecka. Heja!

Och jag vill åka till Kungarnas dal och på båtutflykter och ... ligga vid poolen och bada i havet och NJUTA!

söndag 13 november 2011

Återerövrande

Nu ska jag bli mer social! Måste orka saker. Bli bättre på att göra saker hemma också. Städa och sånt.

I fredags var det lugnt, men igår hade yngste sonen och jag i princip heldag på stan. Hötorgshallen för korvar och vin , Hötorget för sallad och trattisar (50 spänn för ett kilo!), Intersport för reklamation av skor, Åhléns för inköp av mjukisbyxor till sonen och när vi ändå var där och det erbjöds rabatt för köp över 500 kronor så köpte vi dyra vinterstövlar till honom också. Och nu måste jag berätta lite om de expediter vi mötte under dagen. Mannen i korvaffären i Hötorgshallen var föredömligt bra i sin roll - så trevlig och kunnig och bra att man ville ta med honom hem. Hon på Intersport som påstod att man inte kunde reklamera skor utan lådan de kom i när man köpte dem, viftade jag bort och bad att få prata med nån som hade arbetat längre än hon (hon hade redan sagt att hon var ny), så undrade jag i mitt stille sinne hur många lådor hon har hemma ... Det gick bra utan låda, visade det sig. Skokvinnan på Åhléns var superbra och hade bra hand med barn (och yngste sonen hade bra hand med expediten också.) Hon på Systembolaget i Hötorgshallen var faktiskt ganska otrevlig, men hon längtade kanske hem efter en lång vecka?

Ja, sen kom Kattkvinnan med fästman och käkade upp korvarna, som var goda, och det var väldigt trevligt!

Idag sov jag länge. Drömde konstiga saker innan jag vaknade dock. Sexdröm med Victoria Silvstedt som jag inte alls var beredd på. Och Victoria Silvstedt? OM jag nu skulle bli intresserad av kvinnor, så inte fan skulle jag ha henne som nummer ett på listan. Drömde att katten var ute på en grön gräsmatta tillhörande ett radhus och hon var lycklig. Det kändes jobbigt när jag vaknade. Hoppas att hon är lycklig utan gräsmatta.

Sen åkte jag och köpte en kaffebönsmalare och kafebönor som jag hade kommit på att det var en jättebra present till min syster som är nyinflyttad i lägenhet nära oss. Dit kom även bror och styvsystrar och några i sällskapet följde sen med oss hem för att titta på sötkatten.

I nästa vecka har jag aktiviteter på tisdag (som jag måste hitta sällskap till. Nån som är ledig på kvällen då? Gratis mat utlovas! Och dryck. Från 18. Hör av dig!) och på torsdag har jag nåt jobbgrejs och på fredag kommer pappa med särbo, farbror och faster och lillebror med familj på middag. Det ser jag fram emot. På lördag vete fåglarna vad som händer, men det är nåt då också.

Ja. Nu är det snart natt.

Tack.

torsdag 10 november 2011

Ur skägget

Jag. Har. Talat. Med. Chefen(s chef).

Det var bra. Än ångrar jag inte ett ord av nåt. ""Känner ingen respekt för chefen" och "Ingen planering" och "Otydliga ansvarsområden" och ... allt annat, är nu sagt.

Nu skulle jag vilja dricka en massa vin. Men vi äter sen middag (indiskt) utan vin, istället.

Så.

onsdag 9 november 2011

Moderna museet

Om två veckor har jag ett inbokat besök på Moderna museet. Då kanske 10 av mina fotografier från vardagen hänger där.

Du kan också vara med! Titta här.

Allmänt

Löss i skolan. Får man önska sig nåt? Inte löss i så fall.

Andra dagen hemma och jag jobbar inte. Nästan inte. Jag behövde de här två dagarna. Jag slappnar aldrig av. Nu fokuserar jag på att bli frisk(are) och på att inte jobba. Så få tvång som möjligt. Plötsligt är det ok att skriva fakturor. Att bjuda hem folk på middag till helgen och nästa helg. Att städa i badrummet! För det är inget annat som pockar på uppmärksamhet. Inga TV-program. Ingen familj som ska ha mat eller skjutsas. Inget som ska handlas och är jobbigt. Bara JAG. Det kan låta väldigt egoistiskt, men jag behöver det. Ensamtid, som sagt. En vecka på det här sättet och alla gamla bilder skulle vara sorterade, lamporna på Blocket och pensionssparandet ordnat. Det trängs för många saker i huvudet och inget blir gjort. För många saker på att göra-listan och inget händer. Kan inte prioritera. Får fullt upp med att oroa mig. Så funkar jag. Tyvärr.

Snart kommer yngste sonen hem. Ska försöka få honom att vara i sitt rum. Jag vill vara i fred. Men först ska han luskammas.

tisdag 8 november 2011

Sjukdag

Hosta i natt. Bihålorna fyllda. Så jag stannade hemma idag. Har åtta pågående Wordfeudspel. Vinner vartannat. Förlorar följaktligen vartannat ...

Jag tittade på en dålig eftermiddagsfilm, och drack te medan katten låg i knäet. Helt utslagen var hon.

Det är fantastiskt skönt att vara hemma. Bestämde mig redan i morse när jag vaknade för att jag inte skulle jobba idag. Dels har jag ingen dator hemma, dels kände jag att jag verkligen vill vara sjuk i fred. På mina villkor. Men icke. Läste just ett mail från min chef som retade upp mig nåt så infernaliskt. Hon trampar omkring i sina fina stövlar och ser inte var hon går även om hon är fullt medveten om vad och vilka hon trampar på. Jag avskyr henne. Avskyr!

måndag 7 november 2011

Sköndag

Ja, så skulle min dag igår ha kunnat heta - sköndag. Det var en i det närmaste perfekt dag!

Yngste sonen skulle på kalas klockan 12. Laserställe vid Rådmansgatan. P lämnade, handlade och hämtade. Jag satt vid datorn. Hemma ensam - underbart!

Så kom de hem och vi fortsatte ta det lugnt. Jag tog ett bad. Senare på eftermiddagen gick vi på bio och såg Lånaren Arrietty som var mycket bra! Mellansonen kom med också. Vi träffades på bion och det var trevligt!


Sen köpte vi hem kinamat och tittade på Så mycket bättre - och oj, vad Laleh är bra! - och Downton Abbey.

Precis så skulle jag vilja ha varenda söndag!

Så kom jag till jobbet och det var inte alls så roligt. Den stabila, arga kollegan har blivit svag och ledsen. I morgon ska vi få resultaten från medarbetarundersökningen, men vi har redan blivit kallade till "workshop" så vi hajar ju vartåt det barkar. Det gör folk nervösa. Jag hoppas att vi kan se på saker och ting positivt. Vill inte att jag och den andra ledsna kollegan drar ner varandra i skiten.

Jaja. Med två lyckade kongresser i ryggen känns saker lite lättare.

Och katten då? Jo - inatt var hon värre än en nyfödd bebbe. Hon skuttade runt och prasslade med papper och rullade grejer fram och tillbaka till klockan 02. P stängde dörren, men hon lyckades öppna den. I morse när jag skulle upp vaknade jag först inte av väckarklockan och sen när jag väl vaknade så satt jag på sängkanten en stund. Då skuttade hon direkt upp på mina axlar. Inga klor. Tack.

Ikväll åt vi torsk med äggsås ("Det är nästan det godaste jag vet" sa sonen) och katten blev som galen. Åt en stor portion ägg, fisk och potatis. Persiljan låg kvar i metallbyttan ...



söndag 6 november 2011

Höra?

Om man vill lyssna på min insats som "reporter" i Bron så kan man gå till SVT Play och gå till 34:48 i avsnitt 7.

Så så låter jag!

torsdag 3 november 2011

Hört

Fick ett meddelande från mamma om att hon hört min röst som journalist i TV-serien Bron. Hurra! De valde alltså mig och inte killens röst! Det var ju roligt! För det måste ju ändå innebära att de tyckte att det gick bra och att de kanske vill använda mig igen.

Sakta men säkert går jag nya lösningar till mötes. Det känns bra.

För denna dag har varit fokuserad på att försöka få hit nån som skulle jobba här på lördag. Nu, äntligen, har det löst sig. En av kollegerna (tack och lov en trevlig typ) har bestämt sig för att offra sin helg med familjen trots att han var i Kina i förra veckan. Det känns skönt att jag slipper vara ensam. Väldigt rart också att VDn på företaget ringde och undrade hur det gick. "Jamen det är klart jag ringer eftersom jag hörde att du skulle vara själv därborta. Så ska det ju inte vara. Ska öra vad jag kan för att det ska lösa sig!" Ja - så de ringde Tyskland och Holland och kollade om nån eventuellt skulle kunna ställa upp med kort varsel, men jag kan säga att supporten från andra än på det egna kontoret, har varit undermålig.

Nåja. Nu löser det sig.

Pratade med yngste sonen alldeles nyss. Han vill se "Smurfarna" med mig på bio. Åh, mitt hjärta! Jag vill gå på bio med dig också!!! Inte sitta i jävla Tyskland och längta efter kramar.

onsdag 2 november 2011

Billigast

Så trött att ögonen går i kors men jag måste berätta om dagens lunch. Vår monterbyggare sa att det fanns ett ställe att käka på "men det ligger i källaren". Vi letade. Hittade inget och var tvungna att gå tillbaka och fråga om en mer exakt vägbeskrivning. Så vi gick som han sa, rätt fram tvårt till vänsten och vänster igen ner för trappan. Trappan bakom branddörren. Vi kom fram till sist. Betalade 3.30 för en hel måltid med sallad, varmrätt och efterrätt samt vatten. Har nästan aldrig nånsin ätit så billigt. Min stek var ok även om jag är ganska ointresserad av russinsås. Och rödkålen i smördeg var jättegod! Ett kap!

Dagens stora huvudbry är frånfallet av kollega vars pappa blivit dödssjuk. För att han inte kommer innebär att jag själv och ensam ska koka kaffe, göra badgear, visa produkterna (hahaha!) och packa montern på lördag. Det funkar inte. Men nån håller på att lösa det hela och jag hoppas att det inte är jag som kommer i kläm om det inte löser sig. Oroar mig inte ännu. Fick bara lite dubbelslag på hjärtat en kort stund idag. Men det var när jag kollade mail och irriterade mig på en massa.

Nu. I kors. Ögonen. Sova.

tisdag 1 november 2011

Nån annanstans

Ja. På hotellet.

Två stora skärmar på väggarna - den ena för TV, den andra för datorn. Över skärmarna strålar ljus upp mot taket. Man kan ändra färgen på ljuset. Har turkost just nu.

Men ... som det ofta blir när saker ska vara hypade, så funkar inget riktigt till hundra procent. Man kan till exempel inte alls koppla upp sin iPhone mot den stora skärmen trots att detta utlovas överallt (alltså på TV-skärmen som dessutom är det enda ställe man kan läsa sig till saker på.) Dessutom kan jag inte ändra värmen i rummet och jag tycker att 24 grader är skitvarmt att sova i.

Som grädde på moset i detta tekniska kaos, så saknar jag en sladd som ska gå mellan min dator och en skrivare som är en verkligt vital del av den aktivitet vi ska ha i vår monter imorgon. Tack och lov så börjar inte själva kongressen förrän 18.30 så jag har hela dagen på mig att hitta sladd i Hannover. Också ett sätt att lära känna staden. Om man ser det positivt. Men den där tekniska biten är fortfarande lite för överhängande med katastrofal känsla, så än är jag inte särskild lugn.

Så å ena sidan är jag väldigt glad för all teknik, å andra sidan blir jag frustrerad när det skiter sig. men jag är intreserad. Och jag har nån sorts förståelse för att inte allt kan funka samtidigt eftersom "vi är så tidigt ute" med en massa saker. Men det där att kunna byta ljussättning i rummet hade jag gärna bytt ut mot 5 grader i negativ riktning. Eller en sladd.

En sak till. Om någon ringer på dörren har jag blivit förvarnad av infon på TVn om att en bild på den som ringer på, kommer att visas på TV-skärmen i 30 sekunder. I dessa Halloween-tider kan det ju bli hur läskigt som helst.Så det ska jag inte tänka på när jag ska somna. Men eftersom jag redan har börjat tänka på det så törs jag inte öppna fönstret ens lite eftersom de där läskiga säkert kan åla sig in genom fönsterspringan då.

Herrejävlar vad rädd jag blir nu. Sitter med ryggen mot dörren. Inte bra. Och nu måste jag kolla över axeln hela tiden och nyss trodde jag att min handväska var en katt. Inte en liten gullig katt, utan en ond, ond, ond katt som skulle hoppa upp och slita halsådern av mig.

Ja. Men godnatt då.

P.S. Nämnde jag att jag ofta drömmer mardrömmar när det är varmt i rummet?

Uäh-hä-hä-hä.