söndag 27 maj 2012
Bästa mors dag
Mors dag! Ingen är hemma. Den bästa present jag kan få - egentid! Äldste sonen har ringt från sin romantiska semester i Göteborg. Han tackade för att han finns. Jag tackade för att han finns.
Mellansonen har sovit borta. Jag ska ringa om en stund och kolla om han vill gå på bio som vi pratade om häromdagen. Kan tänka mig att käka nånstans också.
Yngste sonen spelar fotboll i Holland idag. Igår var det i Tyskland. Fantastiskt spännande för dem! Även om det går ganska dåligt. P rapporterar med jämna mellanrum. Senast Skype. Trevligt!
Jag sitter vid datorn. Solen skiner och Loreen vann igår!
Man måste inte gå ut. Man kan sitta inne. Det är jag som bestämmer idag! Bra!
Mellansonen har sovit borta. Jag ska ringa om en stund och kolla om han vill gå på bio som vi pratade om häromdagen. Kan tänka mig att käka nånstans också.
Yngste sonen spelar fotboll i Holland idag. Igår var det i Tyskland. Fantastiskt spännande för dem! Även om det går ganska dåligt. P rapporterar med jämna mellanrum. Senast Skype. Trevligt!
Jag sitter vid datorn. Solen skiner och Loreen vann igår!
Man måste inte gå ut. Man kan sitta inne. Det är jag som bestämmer idag! Bra!
lördag 26 maj 2012
Ko-ko
P och yngste sonen har åkt iväg till Tyskland på fotbollsturnering. De små gossarna (inte P, alltså) ska spela fotboll i dagarna tu. Mot lag som Milan. Spännande!
Så jag har lägenheten för mig själv. Hej och hurra! Igår träffade jag A och vi gick och käkade middag på ett ställe som heter Göken på Kungsholmen. De var kraftigt underbemannade. Och dementa. Efter en låååång väntan fick vi sittplats. Kön ringlade sig, men vi hade två tomma platser bredvid oss. Servitören lovade att komma med menyer alldeles snart, även om han också sa att det nog skulle dröja innan vi fick beställa mat eftersom det var så mycket folk på stället just nu.
Vi sitter där och väntar. och väntar. Ingen servitör. Ingen meny. Så plötsligt står han där, servitören. Följande samtal utspelar sig:
Servitören, argt - "Jaha? Vi har väntelista här." Han viftar mot långa kön.
Vi - "Ja???"
Servitören - "Ja, alltså? Vem har satt er här?"
Vi, mycket förvånade - "Eh? Du???"
Servitören, mjuknar lite - "Jaha. Ni får ursäkta. Jag ska hämta menyer."
Allvarligt? Så här kan man inte göra? För det första fick han oss (i alla fall mig) att känna mig helt genomskinlig. För det andra bör inte en servitör ge sina kunder skuldkänslor.
Maten var ok. Varken mer eller mindre.
Senare sa han till en annan gäst att de skulle ha varit fyra personer, men att de bara var två. Vet du? Det skiter jag i. Stäng av en del av restaurangen om ni inte hanterar situationen.
till en annan gäst sa han att de inte hade rena vinglas. De tog öl istället.
Jaja. A följde med hem och vi hann till Konsum där vi köpte glass innan vi kom hem. Sen satt vi vid köksbordet och fortsatte samtalet. Hon sov i mellansonens säng. Han var inte hemma, alltså :)
Snart kommer Kattfröken. Vi ska äta lunch och promenera. Sen ska jag till lillebror i Aspudden och kolla Melodifestival.
Jag har det bra!
Så jag har lägenheten för mig själv. Hej och hurra! Igår träffade jag A och vi gick och käkade middag på ett ställe som heter Göken på Kungsholmen. De var kraftigt underbemannade. Och dementa. Efter en låååång väntan fick vi sittplats. Kön ringlade sig, men vi hade två tomma platser bredvid oss. Servitören lovade att komma med menyer alldeles snart, även om han också sa att det nog skulle dröja innan vi fick beställa mat eftersom det var så mycket folk på stället just nu.
Vi sitter där och väntar. och väntar. Ingen servitör. Ingen meny. Så plötsligt står han där, servitören. Följande samtal utspelar sig:
Servitören, argt - "Jaha? Vi har väntelista här." Han viftar mot långa kön.
Vi - "Ja???"
Servitören - "Ja, alltså? Vem har satt er här?"
Vi, mycket förvånade - "Eh? Du???"
Servitören, mjuknar lite - "Jaha. Ni får ursäkta. Jag ska hämta menyer."
Allvarligt? Så här kan man inte göra? För det första fick han oss (i alla fall mig) att känna mig helt genomskinlig. För det andra bör inte en servitör ge sina kunder skuldkänslor.
Maten var ok. Varken mer eller mindre.
Senare sa han till en annan gäst att de skulle ha varit fyra personer, men att de bara var två. Vet du? Det skiter jag i. Stäng av en del av restaurangen om ni inte hanterar situationen.
till en annan gäst sa han att de inte hade rena vinglas. De tog öl istället.
Jaja. A följde med hem och vi hann till Konsum där vi köpte glass innan vi kom hem. Sen satt vi vid köksbordet och fortsatte samtalet. Hon sov i mellansonens säng. Han var inte hemma, alltså :)
Snart kommer Kattfröken. Vi ska äta lunch och promenera. Sen ska jag till lillebror i Aspudden och kolla Melodifestival.
Jag har det bra!
torsdag 24 maj 2012
Ganska trött
Tänka sig - igår spontanbesökte vi Empire State Buidling och idag sitter jag här. Det skiljer ganska precis 83 våningar mellan dessa två platser.
Jag ska koncentrera mig på det som var bra, inte på att P fick ungefär dubbelt så mycket tid att handla som jag eftersom han måste ha hjälp medan jag helst handlar och tittar på egen hand. Detta innebär att vi delar upp oss. Han tittar, jag tittar. Sen går jag till stället han är på så tittar vi tillsammans. Osjälvstänndigt och löjligt eftersom jag blir så satans irriterad i efterhand på att han hittade sina skor efter 38 besök i skoaffärer, medan vi liksom aldrig hann till Macy's där jag skulle köpa underkläder och strumpor, tehandlarna i China Town och framför allt inte till ett ställe där de hade den jättefina Michael Kors-klänningen i rätt storlek.
Men, som sagt - de bra sakerna överväger!
Den här gången har vi koncentrerat oss på mat. Vi har ätit på Buddakan och på Keen's och på Vanessa's dumplings och på några andra ställen. Men jag rekommenderar definitivt Keen's! Kött! Key lime pie som var gudomlig!
Vi har druckit drinkar också. Det finns SÅ många hotell med takterrasser som man inte visste om. Vi har besökt tre ställen - Dream, Indigo och vårt eget hotells terrass - Hilton New York Fashion District. Och jag lovar att det har absolut inte var de bästa ställena. Men det var de som kom i vår väg.
Jag har fått manikyr och pedikyr samt ryggmassage på ett "spa". 35 dollar inklusive dricks. Det är 250 kronor det. Världslabilligt med andra ord. En ung kines med sliten t-shirt stod för behandlandet. han var väldigt noggrann och duktig!
Vi träffade älskade broren utanför Toys R' Us och drack en drink med honom i söndags.
Så har vi ju hälsat på amerikanska kamraterna. Jättetrevligt! Grillade ute på kvällen och det var 30 grader på dagen (utomhus. Inte på grillen).
Så har vi ju promenerat väldigt mycket. SoHo är favoritstadsdelen! Men Brooklyn vill vi också tillbaka till. Ge det mer tid. China Town har givit mig mersmak. Bra intryck den här gången.
Bilder -
Jag ska koncentrera mig på det som var bra, inte på att P fick ungefär dubbelt så mycket tid att handla som jag eftersom han måste ha hjälp medan jag helst handlar och tittar på egen hand. Detta innebär att vi delar upp oss. Han tittar, jag tittar. Sen går jag till stället han är på så tittar vi tillsammans. Osjälvstänndigt och löjligt eftersom jag blir så satans irriterad i efterhand på att han hittade sina skor efter 38 besök i skoaffärer, medan vi liksom aldrig hann till Macy's där jag skulle köpa underkläder och strumpor, tehandlarna i China Town och framför allt inte till ett ställe där de hade den jättefina Michael Kors-klänningen i rätt storlek.
Men, som sagt - de bra sakerna överväger!
Den här gången har vi koncentrerat oss på mat. Vi har ätit på Buddakan och på Keen's och på Vanessa's dumplings och på några andra ställen. Men jag rekommenderar definitivt Keen's! Kött! Key lime pie som var gudomlig!
Vi har druckit drinkar också. Det finns SÅ många hotell med takterrasser som man inte visste om. Vi har besökt tre ställen - Dream, Indigo och vårt eget hotells terrass - Hilton New York Fashion District. Och jag lovar att det har absolut inte var de bästa ställena. Men det var de som kom i vår väg.
Jag har fått manikyr och pedikyr samt ryggmassage på ett "spa". 35 dollar inklusive dricks. Det är 250 kronor det. Världslabilligt med andra ord. En ung kines med sliten t-shirt stod för behandlandet. han var väldigt noggrann och duktig!
Vi träffade älskade broren utanför Toys R' Us och drack en drink med honom i söndags.
Så har vi ju hälsat på amerikanska kamraterna. Jättetrevligt! Grillade ute på kvällen och det var 30 grader på dagen (utomhus. Inte på grillen).
Så har vi ju promenerat väldigt mycket. SoHo är favoritstadsdelen! Men Brooklyn vill vi också tillbaka till. Ge det mer tid. China Town har givit mig mersmak. Bra intryck den här gången.
Bilder -
Utsikt från hotellet
Spegling
Istället för World Trade Center
Dumplings på Vanessa's
På kvällen
Japanska kvinnor i regn
Klättrare i Brooklyn
Text i tunnelbanan
Text på vägg
Pojke på väg till träning
Vy från hotellbaren på hotellet
Uppe i Empire State Building
Parkera inte här ...
fredag 18 maj 2012
Sista rycket
I mrogon bär det av! Vi åker till New York. Underbart! Verkligen! Underbart!!! Tvättar inför resan. Packar i slow motion och har just bokat plats på restaurang. Nu har vi två restaurangbesök inplanerade. Och det känns bra!
Har kollat väderleksrapporten och det verkar som det kommer regna litegrann. Vad är det man brukar säga? Det finns inget dåligt väder blabla ...
Just när jag sitter och skriver det här, så ringer amerikakompisen! Nu är jag så laddad att jag typ darrar. Typ darrar ... Nu längtar jag så mycket att jag knappt kan bärga mig. Men det är ju ingen idé att åka till flygplatsen redan nu.
Vi ska bo första natten hos henne och hennes lilla familj. Tjohoo, vad trevligt det ska bli! Jag har köpt allt hon önskar, kompisen, inklusive Violtablettask. Men inte kunde jag köpa bara en ask. Nejnej. Hon får en hel låda. 30 askar! Och wettexdukar. För det önskar hon sig också.
Nu ska jag sluta för yngste sonen hänger över axeln och vill ha datorn. Han har visst inte fattat att han kommer få ha den i flera dagar utan konkurrens.
Har kollat väderleksrapporten och det verkar som det kommer regna litegrann. Vad är det man brukar säga? Det finns inget dåligt väder blabla ...
Just när jag sitter och skriver det här, så ringer amerikakompisen! Nu är jag så laddad att jag typ darrar. Typ darrar ... Nu längtar jag så mycket att jag knappt kan bärga mig. Men det är ju ingen idé att åka till flygplatsen redan nu.
Vi ska bo första natten hos henne och hennes lilla familj. Tjohoo, vad trevligt det ska bli! Jag har köpt allt hon önskar, kompisen, inklusive Violtablettask. Men inte kunde jag köpa bara en ask. Nejnej. Hon får en hel låda. 30 askar! Och wettexdukar. För det önskar hon sig också.
Nu ska jag sluta för yngste sonen hänger över axeln och vill ha datorn. Han har visst inte fattat att han kommer få ha den i flera dagar utan konkurrens.
måndag 14 maj 2012
Nytt jobb?
Jamen jag tror att jag har hittat det. Det nya jobbet. Ska bara söka det också ... Men det är väl där hela projektet faller. Jag orkar liksom inte sätta igång och skriva ansökningsbrevet. Och istället för att bara skriva det sitter jag och funderar på vilka sajter jag kan gå in på och få tips om hur man skriver.
Helt idiotiskt.
Så sätt igång nu!
Återkommer.
Helt idiotiskt.
Så sätt igång nu!
Återkommer.
lördag 12 maj 2012
Kattalog med kattegorier
Det har varits på kattutställning idag.
En erfarenhet rikare har det blivits.
En kattutställning börjar klockan 07.30. På lördagar och söndagar. Sen håller det på till 18. Det börjar med att man registrerar katten. Sen ska den veterinärbesiktigas. Därefter går man till sin bur där man hänger upp det hemgjorda burskynket tillverkat enligt konstens alla regler. Fast vårt burskynke är grönt. Sytt i linne. Andra har oftast krossad sammet. I lila. Och broderade namn i rosa. Ungefär.
Sen börjar Det stora väntandet. För katten har hamnat i en grupp. Och den gruppen kan ha starttid vid 12.30. Så då hittar man likasinnade - alltså personer som har katt av samma ras. För då talar man samma språk. Så dricker man sakerna man har med sig i termosar. Köper Festis till 8-åringen. Väntar. Kammar katten. Väntar. Oroar sig för att pälsen inte är tillräckligt sträv. Tittar på katten som tycks ha kommit till ro och somnar. Vandrar omkring bland alla kattburar med andra katter. Väntar. Undrar vad man gör där.
Sen är det plötsligt dags. Ett antal katter ska bedömas av en domare som visar sig ha mer att bjuda på än man trodde. För domaren har fattat galoppen - det är mer roande att bedöma katten högt. Det är roligare att lära sig nåt om katter och den specifika rasen som bedöms just nu, än att se domaren fundera och sen skriva oläsliga krumelurer på ett papper.
Domaren säger att vår katt har det bästa uttrycket för rasen hittills idag. Att hon kommer bli väldigt fin när hon har vuxit färdigt. att hon är bäst preppad (= preparerad = har fått lagom mycket spray och gelé och talk. Fast vi har egentligen bara badat henne för en vecka sen, kammat henne och haft i lite spraygelé med händerna. Vi blev förvånade över just det här goda betyget.), att hon har fina ögon, fin färg, fin svans och bra profil. Ja. Att hon är typ perfekt. Men ung. Och det tycker ju vi också :) Hon får sitt andra certifikat på två tävlingar. Nästa gång blir hon Champion!
Och här händer det nåt med oss.
Vi slutar ifrågasätta att vi är där. För nu blir vi tävlingsinriktade. Och nu längtar vi till nästa tävling när hon tävlar för tredje gången och kan bli Champion. Och sen ska hon tävla tre gånger till i två länder (alltså i Sverige två gånger och Norge en gång eftersom det ligger närmast) och när hon har vunnit tre nya certifikat, ja då är hon Internationell Champion.
Och vi pratar med Avelsrådet för rasen. Ställer frågor om vad man ska tänka på. Får veta att det är perfekt att para henne nästa vår. (Inser att vi måste tillbringa HELA sommaren hemma om vi ska ha de genomsnittliga 4,72 kattungarna hemma.)
Men, ska jag ändå tillägga, det var en stund när jag tittade på slutet av tävlingen som jag tänkte på i-landsproblem. Skönhetstävling FÖR KATTER. ÖVERHUVUDTAGET. Hm.
Men ... MOT NORGE!
En erfarenhet rikare har det blivits.
En kattutställning börjar klockan 07.30. På lördagar och söndagar. Sen håller det på till 18. Det börjar med att man registrerar katten. Sen ska den veterinärbesiktigas. Därefter går man till sin bur där man hänger upp det hemgjorda burskynket tillverkat enligt konstens alla regler. Fast vårt burskynke är grönt. Sytt i linne. Andra har oftast krossad sammet. I lila. Och broderade namn i rosa. Ungefär.
Sen börjar Det stora väntandet. För katten har hamnat i en grupp. Och den gruppen kan ha starttid vid 12.30. Så då hittar man likasinnade - alltså personer som har katt av samma ras. För då talar man samma språk. Så dricker man sakerna man har med sig i termosar. Köper Festis till 8-åringen. Väntar. Kammar katten. Väntar. Oroar sig för att pälsen inte är tillräckligt sträv. Tittar på katten som tycks ha kommit till ro och somnar. Vandrar omkring bland alla kattburar med andra katter. Väntar. Undrar vad man gör där.
Sen är det plötsligt dags. Ett antal katter ska bedömas av en domare som visar sig ha mer att bjuda på än man trodde. För domaren har fattat galoppen - det är mer roande att bedöma katten högt. Det är roligare att lära sig nåt om katter och den specifika rasen som bedöms just nu, än att se domaren fundera och sen skriva oläsliga krumelurer på ett papper.
Domaren säger att vår katt har det bästa uttrycket för rasen hittills idag. Att hon kommer bli väldigt fin när hon har vuxit färdigt. att hon är bäst preppad (= preparerad = har fått lagom mycket spray och gelé och talk. Fast vi har egentligen bara badat henne för en vecka sen, kammat henne och haft i lite spraygelé med händerna. Vi blev förvånade över just det här goda betyget.), att hon har fina ögon, fin färg, fin svans och bra profil. Ja. Att hon är typ perfekt. Men ung. Och det tycker ju vi också :) Hon får sitt andra certifikat på två tävlingar. Nästa gång blir hon Champion!
Och här händer det nåt med oss.
Vi slutar ifrågasätta att vi är där. För nu blir vi tävlingsinriktade. Och nu längtar vi till nästa tävling när hon tävlar för tredje gången och kan bli Champion. Och sen ska hon tävla tre gånger till i två länder (alltså i Sverige två gånger och Norge en gång eftersom det ligger närmast) och när hon har vunnit tre nya certifikat, ja då är hon Internationell Champion.
Och vi pratar med Avelsrådet för rasen. Ställer frågor om vad man ska tänka på. Får veta att det är perfekt att para henne nästa vår. (Inser att vi måste tillbringa HELA sommaren hemma om vi ska ha de genomsnittliga 4,72 kattungarna hemma.)
Men, ska jag ändå tillägga, det var en stund när jag tittade på slutet av tävlingen som jag tänkte på i-landsproblem. Skönhetstävling FÖR KATTER. ÖVERHUVUDTAGET. Hm.
Men ... MOT NORGE!
tisdag 8 maj 2012
Bo
Dagen började med att jag hade en känsla av att vara mobbad på jobbet. Jag har insett att min chef nog vill bli av med mig. Varför skulle hon annars bete sig som hon gör? Igår gav hon galna arbetskamraten en order - att han och jag inte får ha semester samtidigt. Vi måste täcka upp för varandra. Idag satte vi oss och tittade på vad vi kan göra åt saken, bara kollegan och jag eftersom chefen var borta hela dagen. Vi tittade på hela avdelningens gemensamma sommarschema och förstod vad hon håller på med - hon räddar sitt eget skinn. Såklart. Det visar sig att en av de nyanställda börjar hos oss i mitten av juli (vilket är helt skadat i sig. Normalt finns det absolut ingenting att göra då, eftersom alla är på semester ...) och just då råkar chefen vara på nån dyr utbildning och kan inte ta hand om den nyanställda som hon borde. Man blir så trött. Så trött.
Allt är så förutsägbart. Och hon vill ju bara visa upp för nån annan (högre upp i hierarkin) att hon har löst alla problem. Alltså - alla sina egna problem. Och dem drabbas galna kollegan och jag av istället.
På ett sätt är det ju nästan komiskt.
Jaja.
Vi var på barnfotboll tillsammans idag. Det var roligt. Alla föräldrar har det roligt och skrattar ihop. Barnen var duktiga också.
På hemvägen gick solen ner och jag vet var jag vill bo. Så att jag ser solen. Jag mår bra av solen.
Nu ska jag snart gå och sova. Imorgon ska jag på middag hemma hos Kattfröken och daen börjar med andra jobbet.
Håhåjaja.
Allt är så förutsägbart. Och hon vill ju bara visa upp för nån annan (högre upp i hierarkin) att hon har löst alla problem. Alltså - alla sina egna problem. Och dem drabbas galna kollegan och jag av istället.
På ett sätt är det ju nästan komiskt.
Jaja.
Vi var på barnfotboll tillsammans idag. Det var roligt. Alla föräldrar har det roligt och skrattar ihop. Barnen var duktiga också.
På hemvägen gick solen ner och jag vet var jag vill bo. Så att jag ser solen. Jag mår bra av solen.
Nu ska jag snart gå och sova. Imorgon ska jag på middag hemma hos Kattfröken och daen börjar med andra jobbet.
Håhåjaja.
torsdag 3 maj 2012
Stad i ljus?
Jo, men ... det har varit en bra dag. Det började med att jag var i Älvsjö på det andra jobbet. Det gick fort. Sen var jag på kurs i Win7 och Office10 i två timmar. I morgon har jag det installerat på min dator på jobbet. Får se hur det går. Har förstått att till exempel Outlook är helt annorlunda. Eh ... spännande ...
Sen åt jag lunch och men innan dess pussade jag P som var i huset. Han var på ett annat företag i samma byggnad, men jag visste ju om att han skulle komma så jag hann träffa honom. Sen visade det sig att han skulle käka nåt och då fick han komma och äta med mina kolleger. Det var trevligt! Han borde komma oftare!
Och sen var det möte hela eftermiddagen. Ett bra möte. Fick en massa information som jag tycker är bra att ha. Gillar att veta vad som händer. Nu vet jag mer.
Sen var liksom dagen slut. För jag skulle ju till Fotografiska där en vän från förr skulle vara med på Artist Talk. Fine mellansonen och jag träffades på Tacostället vid Slussen och sen kom före detta maken också. Kompisen från förr blev mäkta förvånad när vi kom tillsammans - gamla mannen och jag. Och med ett av barnen! Han blev lite nostalgisk, tror jag. Efteråt, när vi köpt varsin bok av honom och fått den signerad, så gick vi ut från rummet där det där pratet hölls, och gissa en endaste gång vem som satt där och fikade med en kompis? Äldste sonen. DET var en överraskning!
Och nånstans så inser jag ju hur bra vi hade det för länge sen. På 80-talet. Vi levde ett liv mitt i allt, men det hände ju inte ett skit med oss. Och jag ruttnade. Och vi skildes.
Och jag är så glad att ha ett annat liv idag. Även om jag faktiskt inte tror att gräset är grönare nån annanstans. Idag. Men då var det det. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag trodde inte på skilsmässor ända tills det var min tur. Och idag tror jag inte heller på skilsmässa. Men nu är jag ju ... vuxen.
Hur som helst - den där gården vi bodde på, på 80-talet. det var ett bra ställe att bo på. Och alla de unga som bodde där har liksom blivit nåt (eller om de redan var det när vi bodde där?) Det är journalister och fotografer och musiker. Hur kom det sig? Bor människor med stort bekräftelsebehov på samma ställe???
---
Idag sa en kollega att hon verkligen vill umgås mer med mig. För hon tycker om att PRATA med mig. Och jag blev så innerligt glad!
Och jag har haft kavaj i två dagar och flera har sagt att jag är så snygg (och jag har förklarat att jag har kavaj eftersom jag inte har orkat stryka och därför inte har några kläder att ha på mig och därför satte på mig kavajen över de skrynkliga kläderna ..). Men jag är snygg i håret också. På riktigt!
Och jag har också ett ganska stort behov av bekräftelse. Fortfarande.
Så har P sett till att den där djävulsmatchen på söndag byts mot bättre tid på lördag. Och alla är glada.
Dessutom är slängen av Tourettes över. Och kanske orkar jag läsa boken om Ingrid Betancourt idag. Trots att de bara är i djungeln och övervakade i fångenskap hela tiden.
Men jag är gladare. Eller är det uppenbart?
Sen åt jag lunch och men innan dess pussade jag P som var i huset. Han var på ett annat företag i samma byggnad, men jag visste ju om att han skulle komma så jag hann träffa honom. Sen visade det sig att han skulle käka nåt och då fick han komma och äta med mina kolleger. Det var trevligt! Han borde komma oftare!
Och sen var det möte hela eftermiddagen. Ett bra möte. Fick en massa information som jag tycker är bra att ha. Gillar att veta vad som händer. Nu vet jag mer.
Sen var liksom dagen slut. För jag skulle ju till Fotografiska där en vän från förr skulle vara med på Artist Talk. Fine mellansonen och jag träffades på Tacostället vid Slussen och sen kom före detta maken också. Kompisen från förr blev mäkta förvånad när vi kom tillsammans - gamla mannen och jag. Och med ett av barnen! Han blev lite nostalgisk, tror jag. Efteråt, när vi köpt varsin bok av honom och fått den signerad, så gick vi ut från rummet där det där pratet hölls, och gissa en endaste gång vem som satt där och fikade med en kompis? Äldste sonen. DET var en överraskning!
Och nånstans så inser jag ju hur bra vi hade det för länge sen. På 80-talet. Vi levde ett liv mitt i allt, men det hände ju inte ett skit med oss. Och jag ruttnade. Och vi skildes.
Och jag är så glad att ha ett annat liv idag. Även om jag faktiskt inte tror att gräset är grönare nån annanstans. Idag. Men då var det det. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag trodde inte på skilsmässor ända tills det var min tur. Och idag tror jag inte heller på skilsmässa. Men nu är jag ju ... vuxen.
Hur som helst - den där gården vi bodde på, på 80-talet. det var ett bra ställe att bo på. Och alla de unga som bodde där har liksom blivit nåt (eller om de redan var det när vi bodde där?) Det är journalister och fotografer och musiker. Hur kom det sig? Bor människor med stort bekräftelsebehov på samma ställe???
---
Idag sa en kollega att hon verkligen vill umgås mer med mig. För hon tycker om att PRATA med mig. Och jag blev så innerligt glad!
Och jag har haft kavaj i två dagar och flera har sagt att jag är så snygg (och jag har förklarat att jag har kavaj eftersom jag inte har orkat stryka och därför inte har några kläder att ha på mig och därför satte på mig kavajen över de skrynkliga kläderna ..). Men jag är snygg i håret också. På riktigt!
Och jag har också ett ganska stort behov av bekräftelse. Fortfarande.
Så har P sett till att den där djävulsmatchen på söndag byts mot bättre tid på lördag. Och alla är glada.
Dessutom är slängen av Tourettes över. Och kanske orkar jag läsa boken om Ingrid Betancourt idag. Trots att de bara är i djungeln och övervakade i fångenskap hela tiden.
Men jag är gladare. Eller är det uppenbart?
onsdag 2 maj 2012
Plus och minus
Jag börjar med de mindre bra grejerna.
- P fotograferade mig med iPaden och skickade bilden till min hemmailadress. Eftersom vi har Mac och nåt jävla operativsystem, eller vad det heter, som är helt åt helvete jävla svårt att använda (INTE användarvänligt eftersom allt ska göras i ungefär sjuhundra steg) så måste man spara ner bilden på det mest komplicerade sätt för att sen använda den där den ska användas. Skit! Jag verkligen HATAR att känna mig som en idiot som inte fattar hur man ska göra. För jag är OVAN vid att göra saker på ett komplicerat sätt.
- Riddarholmens Valborg är helt värdo. Vackert att gå dit och därifrån, men sen? Hallå? Måste man köpa båt för att se den jäkla brasan? Och trängas med varenda kotte som bor norr om Skanstull är inte min favoritpryl.
- Var på balett på Operan igår. Jag tror att jag helst vill se klassisk balett eller Bounce. Sån där knyckdans som dansas barfota kan de väl dansa hemma hos sig själva? Jag önskar att man ska förstå vad saker handlar om utan att det förklaras med stämsång på engelska (Flickan med svavelstickorna) eller coola kläder av ny designer och samplad Bach (Kom ni döttrar). Tacka vet jag de klassiska stegen och tyllkjolar (Tyll). Kalla mig stofil och bakåtsträvare. Gör det. Det är okej!
- Vi är bjudna på middag på lördag hos villavännerna (tror jag), men 1) vi har inte fått inbjudan vi fick för en vecka sen bekräftad 2) yngste sonen har fotbollsjävlamatch på söndagen klockan 8.15. Åt helvetejävlatidigt efter en sån middag. Vet jag redan nu. Och P kommer sitta och stressa med maten (vilket är lönlöst eftersom maten brukar serveras ungefär tre timmar efter ankomst. Och det gör absolut inget. När man vet om det.) och jag tycker att det är sent att få veta på onsdagskvällen att helgen är förstörd på grund av en femmannamatch i Tjottahejti i ottan på söndagen.
- Idag började en ny assistent som ska göra saker som är identiska med dem glada arbetskamraten gjorde. Det var ju synd att det skulle ta ett år innan de kom på att det hon gjorde var ovärderligt. Pellejönsar. Och den nya verkar tråkig och ser EXAKT ut som den vikarierande juniora assistenten vi har på deltid just nu. Det är konstigt.
- Jag jobbar på. Men jag aktar mig noga för att skratta högt. Då kan ju nån komma och tro att jag fikar för länge (tillsammans med alla andra). Tro att jag har för mycket tid över eftersom jag gör mitt arbetet på rutin (och ja - det stämmer! Och ja - jag har redan sagt det här för länge sen till chefen men nej - hon har inte lyssnat)
- En kompis från en kurs jag gick för en massa år sen, har dött. Jag blev jätteledsen. Jag gillade honom. Han var klok. Även om vi inte har setts på många år så hade vi i alla fall kontakt via Facebook och han skrev gulligt när jag fyllde år. Usch. Nu blir jag lite tårögd igen. Tårögd till skillnad från att vara torrögd.
Okej. Nu ska vi se om jag kan uppbringa nån positiv känsla också. Har bara svordomar på hjärnbarken. Tourettes? Måste tänka på gröna ängar och sol och fina hundar och katter och cocosbollar(???) och violer som luktar gott och varma bad och glada stunder och champagne och tryffel och pasta (nej! Inte pasta, jag menar ju blomkål!) och riktigt jasminte och vacker himmel och mjuka tyger och nåt blått, nåt lånat och gift (nu höll det på att bli negativt. Jag menar ju inte gift. Jag menar bröllopsartat på bokmärken) och små fina ärter och blåbär och en god biff och att dreja och fina smycken och blomblad på sängen (HAHAHA) sådärja. Nu kanske jag kan tänka positivt igen. Lalala ...
Lalala (i repris. För säkerhets skull.)
- För det första känner jag att jag har läslust. men jag måste hitta den perfekta boken att fortsätta läsandet med efter bra start med Eld, som jag läste ut häromdagen. Läslust är bra!
- Osso bucco är jättegott! Det fick vi hemma hos Kattfröken med familj på Valborg. Köttet liksom ramlar ju av benet på ett sätt som i alla andra fall skulle vara groteskt, men om det har legat i en gryta i en evighet är det godaste, goda. Gremolata är också gott.
- Båda sönerna var hemma och fikade igår. Och äldste sonens sambo. Jag älskar de där två människobarna så mycket att jag spricker. och den tredje lille gubben som är deras lillebror är också finaste, fina. Synd bara att äldste sonen håller på med veganerier. Det är ett otyg. Jag tror på att skippa socker istället. Särskilt om man dreglar av längtan efter grillat kött. Han gick hem när vi andra gick för att äta middag på Jimmys steakhouse innan jag gick på baletten. Stackars pojke.
- Jag har bokat bord på Buddakan i New York. Det är en restaurang som alla som har sett Sex in the city, känner till. Inte jag då eftersom jag inte var nåt fan av den serien. men den har fått väldigt bra recensioner. Så nu ska vi dit.
- Jag får tillbaka ganska mycket pengar på skatten eftersom min excellenta revisor, tillika make, har räknat fel fast det blev rätt. Så nu ska jag köpa en häst. NEJ. Det ska jag ju inte. Jag ska vara präktig och sätta in pengarna på banken. Och äta på Buddakan kanske. Och köpa kläder i New Jersey där de inte har nån moms på kläder. Ett par Crocs som är fina ska jag också köpa.
Men först - JÄVLAR! Så. Äntligen fick det där Tourettiga utlopp. Det har legat och liksom väntat på att få komma ut. Så istället för att sparka på en dörr (som också skulle kunna funka) så svor jag med versaler.
Allt har att göra med den där fotbollsmatchen på söndag morgon. Den förstör så mycket. Fick till och med svårt att andas, på riktigt, på grund av den. Dubbelslag på hjärtat. Det var länge sen. Anade inte att det skulle bli SÅ jobbigt. Jag känner mig trängd och berövad på tid och liv på grund av den. Vill slappna av när jag ska på middag.
Dags att tänka på violer och mjuka tyger igen.
Och nu är det godnatt. (Vioooler. Lalala ...)
- P fotograferade mig med iPaden och skickade bilden till min hemmailadress. Eftersom vi har Mac och nåt jävla operativsystem, eller vad det heter, som är helt åt helvete jävla svårt att använda (INTE användarvänligt eftersom allt ska göras i ungefär sjuhundra steg) så måste man spara ner bilden på det mest komplicerade sätt för att sen använda den där den ska användas. Skit! Jag verkligen HATAR att känna mig som en idiot som inte fattar hur man ska göra. För jag är OVAN vid att göra saker på ett komplicerat sätt.
- Riddarholmens Valborg är helt värdo. Vackert att gå dit och därifrån, men sen? Hallå? Måste man köpa båt för att se den jäkla brasan? Och trängas med varenda kotte som bor norr om Skanstull är inte min favoritpryl.
- Var på balett på Operan igår. Jag tror att jag helst vill se klassisk balett eller Bounce. Sån där knyckdans som dansas barfota kan de väl dansa hemma hos sig själva? Jag önskar att man ska förstå vad saker handlar om utan att det förklaras med stämsång på engelska (Flickan med svavelstickorna) eller coola kläder av ny designer och samplad Bach (Kom ni döttrar). Tacka vet jag de klassiska stegen och tyllkjolar (Tyll). Kalla mig stofil och bakåtsträvare. Gör det. Det är okej!
- Vi är bjudna på middag på lördag hos villavännerna (tror jag), men 1) vi har inte fått inbjudan vi fick för en vecka sen bekräftad 2) yngste sonen har fotbollsjävlamatch på söndagen klockan 8.15. Åt helvetejävlatidigt efter en sån middag. Vet jag redan nu. Och P kommer sitta och stressa med maten (vilket är lönlöst eftersom maten brukar serveras ungefär tre timmar efter ankomst. Och det gör absolut inget. När man vet om det.) och jag tycker att det är sent att få veta på onsdagskvällen att helgen är förstörd på grund av en femmannamatch i Tjottahejti i ottan på söndagen.
- Idag började en ny assistent som ska göra saker som är identiska med dem glada arbetskamraten gjorde. Det var ju synd att det skulle ta ett år innan de kom på att det hon gjorde var ovärderligt. Pellejönsar. Och den nya verkar tråkig och ser EXAKT ut som den vikarierande juniora assistenten vi har på deltid just nu. Det är konstigt.
- Jag jobbar på. Men jag aktar mig noga för att skratta högt. Då kan ju nån komma och tro att jag fikar för länge (tillsammans med alla andra). Tro att jag har för mycket tid över eftersom jag gör mitt arbetet på rutin (och ja - det stämmer! Och ja - jag har redan sagt det här för länge sen till chefen men nej - hon har inte lyssnat)
- En kompis från en kurs jag gick för en massa år sen, har dött. Jag blev jätteledsen. Jag gillade honom. Han var klok. Även om vi inte har setts på många år så hade vi i alla fall kontakt via Facebook och han skrev gulligt när jag fyllde år. Usch. Nu blir jag lite tårögd igen. Tårögd till skillnad från att vara torrögd.
Okej. Nu ska vi se om jag kan uppbringa nån positiv känsla också. Har bara svordomar på hjärnbarken. Tourettes? Måste tänka på gröna ängar och sol och fina hundar och katter och cocosbollar(???) och violer som luktar gott och varma bad och glada stunder och champagne och tryffel och pasta (nej! Inte pasta, jag menar ju blomkål!) och riktigt jasminte och vacker himmel och mjuka tyger och nåt blått, nåt lånat och gift (nu höll det på att bli negativt. Jag menar ju inte gift. Jag menar bröllopsartat på bokmärken) och små fina ärter och blåbär och en god biff och att dreja och fina smycken och blomblad på sängen (HAHAHA) sådärja. Nu kanske jag kan tänka positivt igen. Lalala ...
Lalala (i repris. För säkerhets skull.)
- För det första känner jag att jag har läslust. men jag måste hitta den perfekta boken att fortsätta läsandet med efter bra start med Eld, som jag läste ut häromdagen. Läslust är bra!
- Osso bucco är jättegott! Det fick vi hemma hos Kattfröken med familj på Valborg. Köttet liksom ramlar ju av benet på ett sätt som i alla andra fall skulle vara groteskt, men om det har legat i en gryta i en evighet är det godaste, goda. Gremolata är också gott.
- Båda sönerna var hemma och fikade igår. Och äldste sonens sambo. Jag älskar de där två människobarna så mycket att jag spricker. och den tredje lille gubben som är deras lillebror är också finaste, fina. Synd bara att äldste sonen håller på med veganerier. Det är ett otyg. Jag tror på att skippa socker istället. Särskilt om man dreglar av längtan efter grillat kött. Han gick hem när vi andra gick för att äta middag på Jimmys steakhouse innan jag gick på baletten. Stackars pojke.
- Jag har bokat bord på Buddakan i New York. Det är en restaurang som alla som har sett Sex in the city, känner till. Inte jag då eftersom jag inte var nåt fan av den serien. men den har fått väldigt bra recensioner. Så nu ska vi dit.
- Jag får tillbaka ganska mycket pengar på skatten eftersom min excellenta revisor, tillika make, har räknat fel fast det blev rätt. Så nu ska jag köpa en häst. NEJ. Det ska jag ju inte. Jag ska vara präktig och sätta in pengarna på banken. Och äta på Buddakan kanske. Och köpa kläder i New Jersey där de inte har nån moms på kläder. Ett par Crocs som är fina ska jag också köpa.
Men först - JÄVLAR! Så. Äntligen fick det där Tourettiga utlopp. Det har legat och liksom väntat på att få komma ut. Så istället för att sparka på en dörr (som också skulle kunna funka) så svor jag med versaler.
Allt har att göra med den där fotbollsmatchen på söndag morgon. Den förstör så mycket. Fick till och med svårt att andas, på riktigt, på grund av den. Dubbelslag på hjärtat. Det var länge sen. Anade inte att det skulle bli SÅ jobbigt. Jag känner mig trängd och berövad på tid och liv på grund av den. Vill slappna av när jag ska på middag.
Dags att tänka på violer och mjuka tyger igen.
Och nu är det godnatt. (Vioooler. Lalala ...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)